Hon kommer till kaféet i Humlegården till fots, i sällskap med sin yorkshireterrier Caesar. Cecilia Gyllenhammar gillar att sätta fart på tankarna genom promenader och vandrar gärna flera timmar varje dag.
Det är fyra år sedan hennes förra roman "Stäpplöperskan" kom ut, och nu är det snart en ny bok på gång. Kontraktet är skrivet. Hon har hunnit byta förlag sedan sist och även fått vara med om en refusering, en intressant påminnelse om att förlagsvärlden har hårdnat - även för etablerade författare med en redan upparbetad läsekrets.
- Branschen är jättekonstig, det är väldigt hårda villkor, och jag tänker på alla unga människor med skrivardrömmar. Till dem skulle jag vilja säga: låt dig inte nedslås, tro på dig själv. För de som till slut lyckas med något, det är de som bara jobbar på och inte ger upp.
Själv låter hon sig inte nedslås. Hon tänker ständigt på skrivandet, det är en besatthet sedan barndomen. Hon läste och skrev, läste och skrev, litteraturen var en tillflyktsort där hon fann vänner.
- Jag var delvis ett väldigt ensamt barn.
Hon växte upp i en framgångsrik, besutten familj - hennes pappa är den före detta företagsledaren Pehr G Gyllenhammar - och hon tillhör en ganska liten grupp författare som beskriver verkligheten i överklassens miljöer. Där en perfekt yta kan dölja att människor ofta strävar, längtar och kämpar med samma problem som människor i andra socialgrupper.
Hennes eget förhållande till sin privilegierade bakgrund är kluven.
- Jag växte upp med en skam över mitt oförtjänta välstånd. Jag skulle säga att rika människor borde skämmas mer, och vi måste arbeta mer för en jämställd värld. Men jag kommer inte ifrån vem jag är. Jag får ju stå för det någon gång, på något sätt.
Hennes två tidigare romaner har vävts kring en kvinna som på grund av sina livsval har "fallit ur" den överklassmiljö hon föddes in i. Så även i denna kommande roman med arbetstiteln "Sängkammartjuven", där kvinnan blir bedragen av "en tjusig kulturman".
- Det är intressant med ondska och bedragarpersonligheter, för de kan vara extremt insmickrande, säger Cecilia Gyllenhammar. Vi brukar göra skurkar i litteraturen och tv-serierna så kompetenta. Men i verkligheten är de oftast inkompetenta, och trasiga.
Vilken riktning tar du i ditt liv framöver?
- Skriva, skriva, skriva. Till slut blir det något. Aldrig ge upp. Det är som i Monty Python-sketchen med en torso som hoppar omkring med avhuggna armar och ben: "Come on, I’ll bite your leg off"! (TT)