– Det händer något med kvinnor i min ålder, man förväntas bli lite pysslig och göra bordsdekorationer och längta efter barnbarn. Många blir pensionärer för tidigt. Det tänker jag inte bli!
Poeten Aase Berg som fyller 50 den 16 juni, slog igenom som poet på 1990-talet. Ofta har hennes verk kretsat kring makt- och våldsstrukturer, senast i diktsamlingen ”Hackers” från 2015, som nyligen översattes till engelska. Som recensent och debattskribent i Dagens Nyheter är hon vasst på pricken när det gäller allt från kulturarbetares ekonomiska villkor till våld mot kvinnor.
Men när hon kliver in i 50-årsåldern ser hon fram emot ännu friare tyglar i sitt skapande.
– Jag tänker att jag ska bli bråkig – eller, det är väl fel ord egentligen. Men ju äldre man blir, desto mindre rädd blir man, så då finns det egentligen inget som hindrar en att bli vem eller vad man vill. Jag ska ägna mig åt avancerat aggressivt skrivande!
Och efter två decennier som poet – genombrottet kom 1997 med ”Hos rådjur” – har hon börjat svänga över till längre prosatexter och essäer. Redan i höst kommer boken ”Glädjehuset Sverige – vad är ni rädda för?” som hon skrivit tillsammans med DN-journalisten Niklas Wahllöf. Boken beskriver hon som ”satiriskt raseriutbrott” som är en blandning av essäsamling och roman.
Maktstrukturer och normer har en viktig roll även här.
– Vad är grundproblemet i samhället? Jo, medelklassens livsstilspussel och att alla är så frenetiska med sina fasader, vilket gör att folk blir skiträdda för allt som avviker. Och det har en koppling till samhällsläget och den här oron som det pratas så mycket om.
Ett led i den här riktningen är också att hon har börjat intressera sig för reklam. Eller snarare reklamspråket och dess koder. Just nu pluggar hon copywriting och i en intervju med engelskspråkiga The Fanzine låter hon antyda att det kan vara en bok på gång med det som tema. Men det tonar hon ned nu.
– Jag kan inte lova att det blir någon diktsamling av det, men visst har det lite att göra med mitt och Niklas Wahllöfs projekt. Jag lär mig nu att avläsa samtidens klichéer och märker att man ganska fort blir immun mot det där språkbruket, säger hon.
Aase Berg vägrar anpassa sig till de klassiska förväntningarna som samhället har på en 50-årig kvinna. Samtidigt finns det något väldigt betydelsebärande i att uppnå denna ålder.
– Ja, på det sättet att när man fattat vad som är viktigt – vilket man har fattat vid 50 – då gäller det att göra det också. Jag har gjort en massa tokigt i mitt liv, men var det inte skriva jag skulle göra? Man måste bara fokusera.
Med 50-årsfyllandet kommer därmed ett lugn, en ny säkerhet på vad som är värt att lägga tid på. Även om hon aldrig strävat efter att göra karriär – ”det är ju rätt svårt att göra karriär som poet, haha” – så är det än mindre intressant nu.
– Nu är jag verkligen helt loj inför vilka knappar man ska trycka på eller vilka människor man ska träffa. Nu gör jag bara det som är kul! (TT)