Hon har hört att valet står mellan resa, fest och kris när man fyller 40. I så fall lutar det nog åt kris för Ella Petersson.
– Då kan man köpa sportbil och bete sig hur man vill och alla runt omkring måste vara förstående eftersom man har en kris. Det ger ett väldigt handlingsutrymme.
Även utan det skämtsamma tonfallet hade hon låtit föga övertygande. Hon verkar över huvud taget trivas bra med livet. Det märks när hon talar om det meditativa med att kitta fönster på familjens gamla skolhus i pittoreska Strömsbergs bruk, och ett familjeliv där de största fajterna tycks handla om vem som ska få bestämma vilken musik som spelas.
Och, förstås, att hon har världens bästa jobb. För en person som har musiken som främsta intresse är det förstås ett drömjobb att vara musikredaktör på SVT och vara med och påverka musikbevakningen i public service.
Dessutom har hon under våren lett ”Kulturfrågan Kontrapunkt”, hennes andra hemvist i rutan är ”Kulturstudion”. Musik är mer än en hobby för Ella Petersson, förstår man.
– Nej det är ingen hobby. Min familj skulle säga emot. De tycker att jag jobbar jämt när jag går på opera och konserter. Men det flyter ju in i varandra, jag jobbar med min hobby kan man säga.
Musikintresset kom tidigt, hon sjöng och spelade piano i kommunala musikskolan under uppväxten i Trosa. Föräldrarna arbetade inte med något konstnärligt – hennes pappa jobbade i byggbranschen och hennes mamma inom utbildning. Men det stod ett piano hemma som Ella gärna spelade på, och efter att ha hört Marilyn Horne på skiva bestämde hon sig för att bli operasångerska.
– Hon sjöng Rossini-arior. Det är väldigt mycket koloratur och hon har nästan en Yma Sumac-röst, kan verkligen låta som en kolibri ena sekunden och som en karl nästa. Jag blev så oerhört fascinerad av att man kunde låta så där... Jag kände att jag måste få använda min röst, vädra mina lungor.
Hon visste att hon hade ett material – en röst som kunde utvecklas. Men vägen blev lång. Klassisk sånglinje, konservatorielinjen och Operastudion i Stockholm. Och mitt i alltihop blev hon mamma. Hon var ensamstående med småbarn och dubbelpluggade, läste musikvetenskap och skrev C-uppsats på nätterna, samtidigt som hon sjöng på dagarna och jobbade som servitris på helgerna.
– Jag var väldigt trött. Det var någon konsert på utbildningen där jag inte kunde få ihop mina stämband, så jag bestämde mig för att hoppa av och ta en halvårspaus. Och sedan var det bara så himla mycket lättare att plugga på universitetet och – egentligen är det kanske så att jag bara inte var tillräckligt bra! Det känns helt okej i dag.
Hon sjunger inte längre, annat än när hon blir ombedd att vara ”bårlärka” vid kistan på någon begravning. I stället gick Ella Petersson på Dramatiska Institutets radioutbildning, gjorde praktik på P2 och anställdes sedan som producent och programledare. Producentdebuten gjorde hon med den prisbelönta realityserien ”Såpoperastudion” (2009), ett nyskapande format i P2 där hon på dokusåpamanér följde en klass studenter och skildrade drömmar och besvikelser vid hennes egen före detta utbildning Stockholm Operastudio.
När hon kom till SVT för ett och ett halvt år sedan hade hon alltså ingen tv-vana men väl tio års erfarenhet av berättande och programlederi. Under hennes ledning har ”Kulturstudion” ökat sin publik med 24 procent, tack vare ny utformning där varje kulturevenemang som sänds ramas in av en intervju med en intressant gäst.
Musikintresset och kunskaperna har hon också haft nytta av som programledare för ”Kulturfrågan kontrapunkt”, ett frågesportprogram där medlemmar ur Sveriges intelligentia tävlar. Det bygger på ”Musikfrågan Kontrapunkt” (1964–1998) där den omtyckte och jovialiske Sten Broman var värd i 16 år. En roll som alltså Ella har axlat nu.
– Jag var livrädd när jag skulle hoppa i den här stora kostymen, för att jag skulle bli kölhalad och att alla skulle hata mig. Och det finns det väl de som har gjort, och som har jämfört mig med mina föregångare. Men vi har inte blivit utskällda på det sättet som ”Fråga Lund” blev till exempel.
Hon har aldrig haft ett så roligt jobb som nu, säger hon. Enda nackdelen är att fåfängan förstärks av de där stunderna i tv-rutan.
– Då kanske man plötsligt känner att det här med åldern blir jobbigt, vad vet jag.
Till vintern blir det nya säsonger av ”Kulturfrågan Kontrapunkt” och ”Kulturstudion”. Och sedan?
– Det finns så mycket att göra med musiken på SVT. Framför allt när det gäller musikbevakningen och organisationen kring musikredaktionen. Så det känns som att jag har att göra här ett tag framåt. Sedan får vi väl se. (TT)