Han är hemmakär. Bertil Frisk fyller 75 år, men firar också ett annat stort jubiluem i år.
– Jag ska fira femtioårsjubileum med det här huset, säger han och ser ut att mysa vid tanken.
1969 flyttade han och hustrun Sylvia in i villan i Lövstalöt och här blev de kvar.
– Vi trivdes så bra här. Vänner tjatade att vi skulle sälja och flytta till stan, men det är bättre att kunna sätta sig här på altanen på sommaren.
Han har inga planer på att flytta nu heller.
– Jag har sagt att de får bära mig ut med fötterna före när det är dags.
Bertil Frisk är född i Skokloster. Han växte upp på en gård men flyttade därifrån 1963 när familjen slutade med jordbruket. Ett tag jobbade han som brevbärare men blev sedan erbjuden att börja på GB glass i Uppsala och nappade på det. Han fick äta mycket glass i jobbet.
– Man stoppade ju i sig en del, men aldrig under dagtid, utan det var när man kom hem. Jag blev grossist för Åhus glass i Mälardalen under slutet av 70-talet, men det var samma där, man tog aldrig en glasspinne under dagen. Äter du en glass när du är varm och jobbar blir du slemmig i halsen och vill dricka. Så det blev alltid när man kom hem. Fortfarande går det ner en tvåliters på en kväll.
Han har jobbat med försäljning hela livet.
– Det finns elaka tungor som säger att jag kan sälja min egen svärmor.
Sin hustru Sylvia träffade han av en slump när han var ung och ute på raggarrunda.
– Hon hade missat bussen från jobbet en kväll och jag lovade skjutsa hem henne, men hon kom tillbaks. Det var kemin som stämde bara. Vi blev sammansvetsade och tog hand om varandra.
De gjorde det mesta tillsammans. Förutom att driva företag ihop hade de båda samlarintressen.
Ute på husets glasveranda står Sylvias kattsamling med flera hundra katter på hyllor. Själv fastnade han för tomtar och har närmare 6 000 i sin samling. Dessa bor också i en egen del av huset.
Hur kom det sig att ni började samla?
– Det var väl bara en ingivelse. Man såg en rolig grej och tänkte att ”den där ska jag spara på”. Det första jag och hustrun samlade på var keramik från ”Rosa Ljung”.
Har man tre utav en sak är man samlare, menar han. Efter keramiken blev det tomtar. Sylvia började jämsides samla på katter. Samlarintresset fanns hos dem båda och ingen störde sig på det.
– Där var vi överens. Hade vi något så körde vi bara. Det var lika i ungdomen, hon satt och broderade och jag tyckte det såg roligt ut så jag började också sy. Vi satt tillsammans och broderade. Jag har ett gäng broderade tavlor som sitter i hallen och ett gäng som ligger, som ska ramas in.
Bertil Frisk sydde så länge ögonen och synen tillät.
2016 dog Sylvia efter en längre tids sjukdom. De hann vara gifta i 50 år.
– På Sylvias begravning var det bara en tomte och en katt på kistan. Inga blommor. Prästen sa att ”Vi skulle få vara med om en jordfästning som Svenska kyrkan aldrig kommer att genomföra igen”.
Prästen menade att den var lite annorlunda. De närvarande fick höra Sylvias favorittomte sjunga och Torleif Torstensson sjöng sången ”En liten ängel”.
– Den gick igång i högtalaren och kyrkvaktmästaren drog på så att jag trodde taket skulle lätta.
Efters Sylvias bortgång har Bertil Frisk tagit det lugnt. Framtidsplanen är att försöka komma ut på loppis igen. Han brukar ha loppis vid Ulva på söndagar under sommaren.
– Jag har garaget fullt av grejer, jag måste försöka avyttra, allt från damunderkläder till krokig spik, säger han och skrattar.