För tillfället befinner sig Jon Henrik Fjällgren på bröllop längst uppe i Nordnorge. Det är en kusin till pappa Jan som ska gifta sig och tillställningen blir troligtvis stor, tror han. Ett traditionellt samiskt bröllop kan pågå i tre dagar och det är inte ovanligt med 900 gäster. För Jon Henrik innebär det några dagars vila och mycket mat vilket också är exakt vad han behöver mest just nu.
I samband med Melodifestivalen, där han och Aninia slutade trea med låten ”En värld full av strider”, började Jon Henrik må väldigt dåligt. Han beskriver det som att alla trauman han varit med om i sitt liv – mobbningen, vänner som dött men även det hårda trycket på den samiska kulturen plötsligt kom i kapp honom.
Så här i efterhand är han också glad över att de inte vann.
– Jag hade nog inte klarat det den här gången. Det var i och för sig en skön känsla att vara där. Jag trodde aldrig att någon över huvud taget skulle stå på den stora scenen och komma så långt med en jojk. Bara det är en slags seger tycker jag.
– Nu önskar jag att fler samer kommer att ställa sig där. För det finns så många talanger därute. Det är bara att ta chansen. Så gjorde jag.
Efter tävlingen har han legat lågt med både spelningar och intervjuer. I stället har han prioriterat den andra delen i sitt liv – renskötseln.
Ursprungligen kommer han från en indianby i Colombia men adopterades av den Fjällgrenska familjen i Mittådalen när han var fjorton månader. Även hans två äldre systrar är adopterade.
Här har han växt upp som renskötare. Ett yrke som ofta innebär mycket och hårt arbete, men också en plikt för kommande generationer.
– Eftersom jag vill att min familj, om jag får någon, ska fortsätta med renar så måste jag prioritera det så att de finns kvar.
I stora drag handlar arbetet över året om renskiljning, kalvmärkning och slakt. Däremellan ska renarna passas vilket också är Jon Henriks stora uppgift. Se till att byns flera tusen renar inte går på vägarna och blir överkörda eller går över på någon annans mark för då kan det bli höga böter. Under vintersäsongen befinner de sig nere i skogen, men så fort det börjar bli lite varmare börjar de bege sig upp på fjället.
– De har sina vandringsleder, men det är alltid någon strören som vill stanna och äta lite till. Det är inte så bra, då tappar de bort varandra. Det kan bli ett himla yrande i skogen. Ibland händer det att man får köra tolv mil på fyrhjulingen för att hämta dem.
Jon Henrik Fjällgren beskriver renskötaryrket som en viktig del av sitt liv, men också ett tungt ansvar för en kultur som lever under stort tryck. Han påminner om att samer aldrig har varit i krig men i en ständig konflikt och säger att skillnaden är att ett krig kan ta slut medan konflikten, kampen för sina rättigheter, bara pågår.
– Jag tror aldrig att vi kommer att få vakna en morgon och känna att allt är över: ”Nu kommer vi få leva på renskötseln och våra barn kan känna att det här är deras framtid”.
– Men de som vill ha bort samerna kan ju tänka på vad som skulle hända om alla renarna och samerna försvann? ”Vi hade samer en gång i tiden men nu har vi skrämt iväg dem. Renarna har vi skjutit bort.” Skulle man vara stolt över sitt land då?
Han säger också att en anledning till att han håller på med musiken, men också valt att vara öppen med hur han känner, är en del i kampen för rätten att vara den man är.
Får du många beundrarbrev?
– Ja, det får jag. Det är jättekul och ger en mening till det man håller på med.
Brukar du besvara dem?
– Ibland, men ofta ställer de bara en fråga som ”vad gör du?”. Vad svarar man på det? (TT)