NittioÄrsdagen nÀrmar sig och telefonen hemma hos Bornemarks har gÄtt varm, berÀttar Gullan och förklarar att hon ÀndÄ vill vara lite restriktiv med intervjuerna. Samtidigt Àr det fullt förstÄeligt att förfrÄgningarna Àr mÄnga. Med sina nÀrmare fyrahundra barnvisor och musikstycken Àr Gullan Bornemark inte bara en av Sveriges flitigaste musikkompositörer, hon Àr ocksÄ mycket uppskattad.
I hennes visskatt finns âGubben i lĂ„danâ, âĂr du vaken Larsâ och âMin lilla ponnyâ. Men Ă€ven lĂ„tar om Pythagoras sats, vĂ„rt planetsystem och trafikvett med âAnita och Televinkenâ. Det skolmĂ€ssiga Ă€r ett pĂ„brĂ„ frĂ„n pappa Helge som var fysiker, astronom och rektor pĂ„ tekniska lĂ€roverket i HĂ€rnösand.
Skillnaden Àr att Gullan Bornemark valde att jobba med barn som Ànnu inte börjat i skolan. I nÀrmare sextio Är drev hon Musikleken BlÄklockan i Malmö. Verksamheten gjorde henne till en pionjÀr nÀr det gÀller musikpedagogik för barn. Mottot var alltid att ha roligt, med musiken, sÄngen och med varandra.
ââ De har lĂ€rt mig mycket. För det roliga med barn Ă€r att de aldrig förstĂ€ller sig utan genast visar om det Ă€r trĂ„kigt. DĂ„ fĂ„r man söka sig nya vĂ€gar.
Som exempel tar hon en övning som gick ut pÄ att fÄ barnen att tÀnka att de var smÄ Àrtor i en pÄse. Förtrollade Àrtor med ben som kunde springa, men som aldrig krockade med varandra.
ââNĂ€r jag lĂ„tsades hĂ€lla ut Ă€rtorna pĂ„ golvet började alla barnen att springa till min musik. Och ingen krockade. Det hade nog inte fungerat om jag sagt âni fĂ„r inte krocka med varandraâ.
Redan nÀr Gullan var i smÄbarnsÄren vÀcktes intresset för pianospel och sÄng. Sedan dess har musiken gÄtt som en röd trÄd genom hennes liv. Sjutton Är gammal började hon pÄ Ingesunds Folkliga Musikskola i VÀrmland dÀr hon ocksÄ trÀffade Valter som sedan dess funnits vid hennes sida. DÀrefter gick hon pÄ Musikhögskolan i Stockholm och i femtioÄrsÄldern tog hon kyrkomusikerexamen i Malmö.
Fortfarande spelar hon piano varje dag, gÀrna tillsammans med maken Valter. Och ibland hÀnder det att hon sjunger ocksÄ. Rösten Àr överraskande klar och replikerna kvicka. FrÄgorna hinner knappt avslutas innan hon kommer med ett svar. Det Àr ocksÄ en egenskap hon försöker tÀnka pÄ. Ta det lite lugnare och lÄta andra fÄ prata fÀrdigt. Men det Àr inte helt lÀtt, förklarar hon.
ââ Jag har ett snabbt tempo, min klocka gĂ„r fort.
Det Ă€r ytterst sĂ€llan Gullan Bornemark fĂ„tt nĂ„gon kritik. I stĂ€llet tycker hon sjĂ€lv att hon varit vĂ€ldigt priviligierad â kanske lite för priviligierad:
ââ Röda mattan har rullats ut för mycket för mig. Nu nĂ€r jag fĂ„tt distans till livet tĂ€nker jag pĂ„ det.
Ett exempel Ă€r hennes debut som sommarvĂ€rd i radions âSommar i P1â i augusti i Ă„r. Under programmet varvade hon berĂ€ttelser ur livet med pianospel och sĂ„ng. EfterĂ„t var det mĂ„nga som ville sĂ€ga nĂ„gra vĂ€nliga ord om hennes insats och Gullan Bornemark sĂ€ger att hon kĂ€nde sig nĂ€rmast övervĂ€ldigad av responsen. Om nĂ„gon var kritisk vet hon inte, för nĂ„got sĂ„dant fick hon inte höra.
Det Àr vÀl bra?
ââ Jag vet inte, man behöver nog ett sanningens ord dĂ„ och dĂ„ ocksĂ„. Men de enda som brukar sĂ€ga ifrĂ„n ordentligt Ă€r mina barn. Det tar jag tacksamt emot. För hur kan man annars förĂ€ndra sig om ingen talar om för en vad man har gjort fel?
ââ NĂ€r man blir gammal fĂ„r man ju mĂ„nga vanor och ovanor. De goda vanorna kan man förbĂ€ttra Ă€nnu mer, men man mĂ„ste lĂ€ra sig att ta itu och gallra ur de dĂ„liga vanorna.
Vilket sanningens ord fick du senast frÄn dina barn?
ââ Haha, det sĂ€ger jag minsann inte till dig. Men jag vet att jag har gjort en del misstag i mitt liv. Kanske har jag varit snabb med att fĂ€lla kommentarer. Och sĂ„ kan jag vara ironisk. Just ironi kan vara svĂ„rt, mĂ„nga förstĂ„r inte det. SĂ€rskilt inte barn. Men för det mesta Ă€r jag nog en ganska snĂ€ll och positiv person.
NÄgra dagar efter vÄr intervju ringer Gullan Bornemark och meddelar att hennes Valter, som lÀnge varit sjuk, har avlidit.
ââ Vi har haft mĂ„nga fina Ă„r tillsammans och jag Ă€r sĂ„ tacksam för dem, sĂ€ger hon. (TT)