Det är en pigg och glad 80-årsjubilar som öppnar dörren till lägenheten nära Vaksala torg. Curt Ågstrand flyttade in hit för några år sedan, och trots att lägenheten är ett omrenoverat ålderdomshem så märker man direkt att han inte kommer behöva flytta in på ett sådant i första laget. Han är vid mycket god vigör.
Han berättar om sin resa från bondson utanför Sund i Östhammar till en ingenjörsexamen från Stockholms tekniska institut (STI). Hur han som ung jobbade som labratorieingenjör, tog sig vidare och blev fabrikschef och VD, och att han de sista åren i karriären verkade som toppsäljare. Jag kan inte låta bli att tänka att det är en livshistoria som på många sätt speglar den väg Sverige gick under 1900-talet. Från lantbrukssamhälle till industri – och vidare till den värld av tjänster vi lever i nu.
Förvärvsarbete har dock Curt Ågstrand inte sysslat med på ett tag, men det betyder inte att han inte håller igång. Han äger fortfarande företaget Auktionstjänst och det är något som tar mycket tid, särskilt under sommaren. Intresset började när han var amanuens till en forskare som är en av få svenskar att vinna ett visst världskänt pris.
– Jag och min lärare på STI jobbade tillsammans hos professor Hans van Euler, som hade vunnit Nobelpriset i kemi. Han var 88 år och skulle både äta lunch och sova middag, så vi hade två timmars lunch, och då råkade Stockholms auktionsverk ligga två trappor ner. Jag började tillbringa många timmar där bara för att slå ihjäl tiden, och det var då mitt intresse för auktioner väcktes.
Det var 1961 och sedan dess har intresset hängt i. Nu för tiden mest som en hobby och för att göra klipp, men 1978 startade han Sigtunaortens samlarförening och lyckades bygga upp den från noll till cirka 150 medlemmar. Att organisera auktions- och samlarintresserade fortsatte han sedan med, kronan på verket var tiden som ordförande för det rikstäckande samlarförbundet Nordstjärnan mellan 2008-2012.
– Men det blev jobbigt på slutet. Jag var 74 och kände att jag ville göra något annat. Det var ju nästan tio år efter den vanliga ålderspensionen, säger han.
De senste tio åren har det hänt en hel del för Curt Ågstrand. Villan i Märsta är såld, men trots att den nya lägenheten i Uppsala är mindre så känner han att det var rätt beslut att ta.
– Min dåvarande sambo flyttade hem till Väsby 2012. Vi är fortfarande goda vänner, men det var lite jobbigt att bo ensam i ett stort hus med trädgård. Så till slut tog jag beslutet att sälja villan. Och då passade Uppsala bra eftersom jag jobbat här i nästan 20 år. Dessutom är det nära till gården där jag växte upp.
Barndomen återkommer Curt Ågstrand flera gånger till i vårt samtal, inte minst när han pratar om de två barnen, de fyra barnbarnen, och det femåriga barnbarnsbarnet.
– De kommer hit och så käkar vi. Ibland är det fisk, men det äter jag inte gärna. I byn där jag är uppväxt så fiskade man gemensamt. När braxen kom in för att leka kunde vi dra upp tio ton. En stor del behöll vi själva. Ibland brukar jag skoja och säga ”fisk, det har jag ätit för resten av mitt liv.
Braxen tillhör karpfamiljen, och när mitt samtal med Curt Ågstrand går mot sitt slut så tänker jag på karpen. Enligt kinesisk mytologi simmar karpen uppströms och förvandlas till en drake. Någon drake kommer han kanske aldrig bli, men att Curt Ågrstrand har tillräckligt med energi för att simma upp för en ström tvivlar jag inte på.