Sedan år 2000 har Michael Persson varit anställd av Svenska kyrkan i olika former. För några år sedan blev han erbjuden sin nuvarande tjänst som gruppchef för krematoriet på Berthåga kyrkogård.
Trots den utåt sett lite nedstämda och kanske obehagliga miljön – det vill säga att handskas med döda människor – är det inget yrkesval han ångrar.
– Jag trivs fantastiskt bra här, säger Michael Persson som utöver sin roll som gruppchef, arbetar med bland annat fastighetsärenden, arbetsmiljöarbete, underhållsplaner och verksamhetsplaner.
I samband med intervjun bjuder jubilaren på en rundtur av anläggningen där kremationerna sker. Där finns även två kapell (S:t Eriks och Stefans kapell).
– Jag har varit med om flera jobbiga dödsfall i familjen och har varit med på hela processen innan jag började här. Det är något som tillhör livet på något sätt, säger han.
Varje år kremeras runt 2 600 döda på Berthåga krematorium. De flesta kommer från Uppsala, men även döda från Norrtälje och Åland hamnar här bland annat.
– Vi utför ca 10–12 kremationer per dag, fortsätter Michael Persson.
En kremering tar ungefär 90 minuter i de tusen grader varma ugnarna.
– Vi jobbar med en stor värdighet och hänsynstagande hela tiden. Det är en speciell arbetsplats, men för oss är det väldigt naturligt och ett steg i livet.
Sedan ett par år tillbaka bjuder Berthåga krematorium varje år in till öppet hus under allhelgonahelgen.
– För något år sedan kom det 20–25 personer efter att vi annonserat i tidningen, säger Persson.
Efter det har intresset för anläggningen – och kremering i synnerhet – växt bland den nyfikna allmänheten.
– Förra hösten skrev ni (UNT) en artikel inför, och då kom det runt 150 personer, vilket säkert bidrog. Det finns ett stort intresse för det här, och det finns massor av frågor som folk vill ha svar på hur allt fungerar. Många målar upp bilder som inte stämmer överens med verkligheten.
Kommer ni att ha öppet hus nu i november igen?
– Ja, det kommer vi att ha, och jag vill passa på och hälsa allmänheten välkommen till krematoriet och Berthåga kyrkogård.
Det går inte att komma ifrån bandyintresset när namnet Michael Persson kommer på tal. Sammanlagt blev det 17 säsonger på elitnivå för den Siriusfostrade spelaren – samt minst lika många som ledare och olika styrelseuppdrag efter det.
Tre år där i mitten av spelarkarriären hos ärkerivalen Västerås SK sticker dock ut.
– Det var en känslig övergång, inget snack om det. Jag var och är ju en Siriuskille i grunden, men jag kände väl att jag behövde ta nästa steg för min utveckling i mitten av 1980-talet. Ibland är det bra med miljöombyte för att kunna tänka lite större, och min son Joachim (Boivie) gjorde samma sak.
Jubilaren är fortfarande engagerad i Sirius bandy – och sitter med i ledningsgruppen, arenagruppen samt arbetar för klubbens räkning i arrangemanget runt SM-finalerna på Studenternas.
– Vi arrangerade ju finalerna i 20 års tid tidigare, och på den tiden kunde man nästan trycka på en knapp och göra små förändringar. Nu när de kom tillbaka efter fem år fick vi skapa en ny organisation med nya människor. Som tur var hade jag och Linda (dotter) varit med förut, säger Michael Persson.
Om ungefär en och en halv månad inleds elitserien i bandy. Enligt Michael Persson väntas det bli en tuff säsong för Sirius – trots hyggliga prestationer i träningsmatcherna mot svenska mästarna Edsbyn (förlust 6–9) och ryska ligalaget Start (förlust 4–6).
– Det är så mycket nytt, med en ny tränare i Esa Määttä och flera nya spelare. Jag tror inte att man ska spänna bågen för hårt. Enligt mig så har man gjort det bra om man fixar en kvalplats och klarar sig kvar efter det. Det viktigaste är att Sirius håller sig kvar i högsta serien och tålmodigt tar steg för steg varje säsong, gärna små steg.