Nu när Carola Suneson Wachtmeister fyller 70 år funderar hon över sitt liv. Hon sitter i sin vardagsrumssoffa i trean i Salabacke där hon bor tillsammans med sin man. Runt halsen bär hon ett kors. Från skivspelaren hörs Stefan Nilsons vackra musik till filmen ”Jerusalem”. Det är tre veckor efter jul men det röda glittret och ljusstakarna är fortfarande på plats. På tv:n står en lång rad med små prydnadstomtar som barnbarnen ska få plocka med när de kommer från Lindesberg och Leksand för att fira farmor.
– Det är så roligt att de kommer, för de brukar inte alltid ha tid precis efter jul. Men nu kommer båda sönerna och barnbarnen. Tolv stycken blir vi – hur ska vi få plats?
Livsfärden började i Årsta söder om Stockholm där hon växte upp med ”fantastiska föräldrar”, en tandläkare och sköterska som drev praktik tillsammans. De hade träffats i Uppsala och väntade tolv år innan de skaffade barn så Carola Suneson Wachtmeister kände att hon och hennes bror var mycket efterlängtade.
– Jag hade en härlig uppväxt, men trivdes aldrig i storstan. Puls och uteliv har aldrig varit något för mig. Så när jag skulle börja studera till lärare flyttade jag till Falun.
Hon har sedan bott största delen av sitt liv i trakten kring Siljansnäs. Arbetat som lärare på lågstadiet och sett sina två söner växa upp.
– Att få barn var livets höjdpunkt. Och det är det jag är stoltast över i dag, att mina pojkar fortfarande accepterar och tycker om mig. Då har jag gjort något rätt.
En viktig lärdom hon velat förmedla till sönerna är att våga följa sina drömmar, och det har hon själv försökt leva efter. Hon är född med en hudsjukdom, EB simplex, som gjort att hon inte kunnat idrotta och inte heller kunnat sysselsätta sig så mycket som hon velat med en av sina stora passioner – mjölkkor.
– Men under ett år tog jag faktiskt tjänstledigt, och åkte runt på halvtid som avbytare i mjölkproduktion. Kroppen orkade inte mer än ett år, men jag uppfyllde en dröm och det var helt fantastiskt.
Även om sjukdomen varit en begränsning ser hon den också som en tillgång i livet, inte minst i läraryrket där hon dagligen mött barn och deras behov.
– Att kunna ta sig igenom svårigheter och vända dem till något positivt, det är en gåva tycker jag. Jag brukar säga att livet blev inte som jag hade tänkt mig, det blev mycket värre - och mycket bättre!
När barnen flyttade hemifrån bytte hon landskap och bor sedan 15 år i Uppsala. Under många år arbetade hon som lärare i Östervåla, orten där hennes mamma växte upp, men är i dag pensionär. Och hon har inga problem med att fylla sina dagar. På bordet ligger en påbörjad bok av Tomas Bannerhed bredvid ett fat hembakta bullar och kakor och en påbörjad stickad strumpa. Litteratur, handarbete, bakning (helst i vedeldad ugn), solosång och engagemang i kyrkan är bara några av Carolas Suneson Wachtmeisters många intressen.
– Min son sa när han bara var tolv år att ”mamma, du är nog född till pensionär”. Och det var för att jag hade så mycket annat jag ville hinna med.
Än finns det gott om drömmar kvar att uppnå. Carola Suneson Wachtmeister pekar på en av de hembakta struvorna som har formen av en fjäril.
– Jag älskar fjärilar, och sorgmantel är min favorit. Jag har faktiskt funderat på att skaffa en liten tatuering och skulle vilja ha en sorgmantel. Vi får se, kanske när jag fyller 75…