Vi slår oss ned på Bo Gustavssons altan i Marma-Rosenlund nordost om Knivsta och kommer under en timmes intervju passande nog att bli avbrutna både av två JAS-plan och av passagerarplan som är på väg att landa.
– Arlanda ligger bara 22 kilometer bort och jag brukar se planen som kommer från Norge när de är på väg ned, förklarar han.
Hit flyttade han i samband med att han fick jobb på SAS för 41 år sedan, men den första kontakten med flyg fick Bo Gustavsson redan som ung hemma i Uppsala där han var med i flygpojkarna ute på F 16.
– Vi fick flyga radiostyrda flygplan, lära oss navigering och prova på simulator. Men det var väl det närmaste jag kom pilotyrket. Jag har nog aldrig haft några pilotdrömmar, säger han.
I stället blev det flygmekanikerskola i Västerås där Bo Gustavsson fick lära sig att reparera och serva klassiska flygplan som B18, B3 och SK16.
– När jag var färdig fortsatte jag att jobba på flygvapnets centrala flygverkstad i Västerås dit flygplan flögs in från flottiljerna när det skulles göra stora genomgångar av dem.
Bo Gustavsson trivdes med flygplanen, men ville inte vara mekaniker resten av livet. Han började läsa till ingenjör på kvällarna och tillbringade fyra timmar om dagen i skolbänken trots att han hade både arbete och två små söner.
– Det blir ju som en hobby efter en tid. Som ett sätt att umgås.
Som färdig ingenjör fick han jobb som kontrollchef på Flygvapnets robotförsöksplats i Norrbotten.
I tjänsten ingick att följa med stridsflygplanen på kontrollflygningar och han har därför tillbringat hundratals timmar i J32 Lansen över Västerbotten och Lappland.
– Jag minns en gång när vi flög på låg höjd längs Rapadalen i Sareks nationalpark. Då skulle man ha haft en mobilkamera som man hade kunnat ta fram och filma med, säger han.
Parallellt med arbetet läste han på Luleå tekniska högskola och lagom till att han återvände till Uppland för anställning som kontrollingenjör hos SAS tog han examen som diplomingenjör. Karriären tillbringade han i civilflyget.
I samband med att flygbolaget Scanair skulle köpa DC 10:or från USA som skulle anpassas till det svenska luftfartssystemet blev han placerad i USA en period, och efter det erbjöds han jobb vid Luftfartsinspektionen.
Han var vid det laget bra på att bygga strukturer för flygplansunderhåll och fick senare chansen att bygga upp det tekniska underhållet i såväl Premiair som Novair när dessa flygbolag startades. Under ett par på 1980-talet jobbade han också i Bangkok där han hjälpte Thai Airways att bygga upp ett liknande system.
Samtidigt förälskade han sig i Thailand och i dag har han och hustrun Sig-Britt ett hus i svenskparadiset Huay Yang.
– Jag ska dit i november, men vet inte om jag får med mig min fru. Hon är nybliven pensionär, men hon är mammografi-sjuksköterska och där är det sådan personalbrist att hon har fått hoppa in extra, berättar han.
Innan han återvände till SAS åren innan han skulle pensioneras var Bo Gustavsson under en period ledare för den tekniska granskningen i flygbolagsnätverket Star Alliance.
– Vi skulle se till att alla medlemsbolagen uppehöll en gemensam standard. Det var spännande och vi fick resa över hela världen. Vi besökte bland annat USA, Kanada, Mexiko, Brasilien, Japan och Korea. Och när vi besökte Thailand och granskade Thai Airways upptäckte jag att det inte var ändrat ett enda ord i det regelverk för underhållet som jag själv hade skrivit 20 år tidigare. Det kändes kul!