Visst har omvärlden definierat henne mycket utifrån hennes tid i popgruppen Army of Lovers, och hennes lek med likheten med Marilyn Monroe, en av Hollywoods stora sexsymboler. Och att ha ett fransk-adligt efternamn var ingen sinekur under uppväxten i Helsingborg.
– Jag fick sämre betyg i skolan i ett ämne för att jag hade ett adligt efternamn. Härom året när jag besökte min pappa i Los Angeles berättade han om hur han hade det i skolan - jag trodde att jag hade det för jävligt, men det var ingenting jämfört med honom.
Hon klarade sig ändå rätt bra i skolan och hade lätt för att få vänner. Pappan kom från en släkt av uppfinnare men Michaela växte upp med sin mamma, som var konstnär och metallsnidare. En mamma som var lekfull, händig och kunde allt, "om tvättmaskinen gick sönder så lagade hon den", och som kunde få ett ryck och väcka sin dotter mitt i natten för att posera för mammans kamera när en idé dykt upp.
Uppväxten var kort sagt präglad av påhittiga, excentriska och konstnärliga människor, vilket både inspirerade och väckte vissa tvivel på den egna förmågan. Hon gillade att spexa och få folk att skratta, men utvecklades i tonåren från att vara smal som en sticka till att få kurvor som drog till sig en annan sorts uppmärksamhet, som hon inte alls var bekväm med.
Det var så Marilyn Monroe kom in i bilden. Michaela såg en dag en bild på den berömda sexsymbolen osminkad, och upptäckte en likhet. Då insåg hon också att den där sexigheten inte behövde definiera ens identitet, den kunde vara en roll som man gömde sig i och lekte med.
Hon hade utbildat sig till lärare och undervisade på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm när hon vann en look-alike-tävling i Veckorevyn med sin Marilyn-figur. Efter det kom anbud om reklam-, film- och revyroller, och så ringde Alexander Bard upp och frågade om hon ville bli popstjärna.
- Jag hade turen att tajma exakt när vi stod i zenit, alltså när vi fick vara på de finaste hotellen och var som mest eftertraktade, säger hon. Och självklart att jag fick uppleva berömmelse över en natt, som folk drömmer om. Det tyckte jag var jätteintressant. Det var en snabbkurs i artisteri.
Hon slutade i Army of Lovers när hon kände sig förminskad och insåg att hon inte skulle få vara med och påverka och bidra till låtskrivandet. Det får hon utlopp för i dag, med sin sambo Stefan Axelsson som hon gör med musik med. Hon målar också, tillverkar smycken och lever ett liv där hon på olika sätt får uttrycka sig konstnärligt.
Och lekfullheten som har gått i arv i familjen vårdar hon ömt.
– Det är den största gåvan man kan få från sina föräldrar. Om jag har en ny idé så hänger min pappa på med ännu mer färgstarka idéer. Det är en sådan häftig resa att känna att det aldrig sitter i åldern, utan i fantasin. Och fantasin har ingen ålder. (TT)