Han växte upp i en arbetarbostad i Ösbylund, Vittinge, med två systrar. Fadern var truckförare på Vesteråsmaskiner och tog på sig många uppdrag utanför jobbet. Även modern hade stark entreprenörsanda, en trogen viljestark socialdemokrat, beskriver han.
– Jag har fått min viljestyrka och mitt civilkurage av henne. Hon var aldrig rädd att säja ifrån när något var fel.
Björn var idrottsintresserad och spelade fotboll, bandy och bordtennis; just bordtennis var stort i Vittinge på 50-talet. Men framförallt var han intresserad av affärer.
– Jag var tidigt en självklar ledare bland mina kamrater, och var oerhört kreativ som barn, säjer Björn som alltid fungerade som lagkapten och senare lagbas trots att han ofta var yngst i kretsen.
– Det berodde nog på min förmåga att placera rätt människor på rätt plats.
Hans siffersinne gjorde att hans lärare föreslog att han skulle börja läroverket inne i Uppsala. Men Björn hade mycket annat i huvudet och hoppade av som 15-åring. Än i dag kan han känna ett stygn i hjärtat över att ha gjort föräldrarna besvikna.
– Inte förstod jag vilka uppoffringar de gjort för att jag skulle kunna gå där.
Björn hade sommarjobbat som lärling hos en målaremästare i trakten och fortsatte i stället arbeta för honom. Han träffade sin blivande hustru Gunnel sista april 1961 på dans i Östervåla. De bosatte sig i Örsundsbro, och Björn började fundera på att starta eget: familjen växte och det var otryggt att vara målare om vintern. Så han öppnade målarverkstad i villakällaren. Expansionen gick snabbt och snart var Kumlins störst i Enköpingsområdet. Han trappade ner på idrottskarriären och valde att satsa på företaget och familjen. Men Björn lämnade inte idrotten helt, utan engagerade sig i barn- och ungdomsverksamheten i Lagunda AIK. Efter att ha köpt en konkursad snickerifabrik i Örsundsbro fördubblade han omsättningen, och framgångarna följde slag i slag. Särskilt stolt är han över att företaget var först i branschen med självbesiktning.
– Mitt affärstänk har varit att kombinera japansk och amerikansk affärskultur: japansk disciplin och kvalitet med den amerikanska, med nya tekniska lösningar och marknadsföring.
Det mest prestigefyllda uppdraget var arbetena med lep-tunneln i Cernlaboratoriet i Schweiz som tog åtta år. Stolt är han också över huvudägarskapet i Björkstads Måleri, ett dekorationsmåleri med gamla anor
Länge kände sig Björn motarbetad i branschen.
– Det var kanske inte så konstigt, för vi konkurrerade stenhårt om jobb och personal.
Men med åren fick han allt fler erkännanden: Årets marknadsförare i Uppland 1984, Årets entreprenör i Mälardalen 2003 – och Kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj 1992. Styrelsen hade en konkret plan: att innan 2010 antingen sälja eller börsintroducera. 2007 sålde Björn sitt framgångsrika företag med 1 450 anställda på 60 orter och en omsättning på 850 miljoner.
Travhästar var länge ett stort intresse, han hade ett 20-tal och döpte flera av dem efter sina barnbarn. I dag golfar han, gärna med hustrun, och när de reser utomlands har de alltid koll på golfbanorna.
– Vi trivs bra på Costa del Sol och besöker gärna vår fadderfamilj i Thailand. När jag är på resande fot gör jag ofta besök i kyrkor. Då tänder jag ett ljus för mamma och pappa, och hoppas att de tycker jag skött mig bra här i livet.