Frosten vilar som ett täcke över åkern och Hans Odöö möter mig i dörren till hans skrivarstuga ute på Ekhamn. I Uppsala är Hans mest känd som Uppsalaguide och för sina framträdanden som Carl von Linné, en man som han själv säger sig ha många likheter med personligt och inte bara när han uppträder i rollen som Linné.
–I ett upp- och nervänt universum, så är det han som har imiterat mig, säger han och skrattar.
Hans hade det lätt att gå in i rollen som Linné, för att han kunde identifierade sig med honom på grund sitt naturintresse.
Ett intresse som uppkom tidigt under hans barndom. Ett minne han har fått återberättat för sig, handlar om just om hans förkärlek till naturen.
–Man kunde se mig springandes till skolan, med ryggsäcken svängde åt sidorna och uppenbarligen var jag sen. Men plötsligt tvärnitar jag och sätter mig ner och tittar på några myror. Och då försvinner allt annat. Den hänförelsen inför smått som stort, vackert som fult i naturen, den upptäckte jag att Linné också hade, en igenkänning.
På väggen i skrivarstugan, hänger ett handmålat porträtt av Linné.
Hans Odöö växte upp i Motala tillsammans med sin mamma, där de bodde med hans morföräldrar i en idyllisk tillvaro.
–Det var tryggheten. Min morfar hade en enorm trädgård, som han gick och pysslade i och odlade, bär och frukter. Ja, allt vad man ville ha och jag hade en mormor som alltid hade tid för mig, hon bakade och stekte köttbullar.
Men tillvaron slogs samman under hans ungdom, vilket ledde till att Hans hoppade av skolan. Som sextonåring började han sin journalistiska karriär och flyttade sedan till Uppsala och här blev han kvar. Under åren har han hunnit med att arbeta som nyhetsuppläsare, frilans för olika tidningar, tv-program och radio. Trots att han saknade utbildning tog han sig fram och har i sitt arbete fått möjligheten att få skriva om sitt favoritämne, naturen.
–Jag kunde skriva och det var en naturgåva.
Ett av hans jobbuppdrag var i djungeln i Sri Lanka.
–Jag hade hört talas om en fantastisk flod, som går igenom flera naturreservat. Och jag ser framför mig en perfekt bok eller film, där jag paddlar i en kajak längst floden och djur som kommer ner och dricker vatten. Jag kände då att jag måste göra det här.
Men det var inte lika lätt i verkligheten. Äventyret i djungeln slutade med att han en kväll fick gömma sig för att inte bli upptäckt av en elefanthjord.
–Jag hör hur det plaskar i vattnet och det är krokodiler som simmar i floden, jag hör leoparder som morrar i träden och plötsligt brakade det loss inne i djungeln.
Då kommer en elefanthjord mot honom, den var då på väg rakt ner i floden. Hans blev tvungen att gömma sig i kajaken. I samma stund gick några elefanter över till andra sidan floden och han var omringad.
–Då var jag rädd, väldigt rädd!
Hans har ofta utsatt sig för faror under sitt arbete, trots rädsla.
–Jag var som barn en liten spinkig kille som blev sist vald i brännbollslaget men trots detta har jag gjort väldigt många saker i livet där jag har utsatt mig för faror, trots att jag är feg! Men jag skulle aldrig göra något bara för att det är farligt eller häftigt.
Och menar att han kan gärna utsätta sig för faror om det är värt det och att de som inte är rädda egentligen inte är de modiga.
–Det är vi som är fega, men som ändå gör dessa saker- det är vi som är de modiga!