Att vara i vatten har alltid varit lika naturligt för Inger Erlandsson som att vara på land. Hennes mamma var simmare och simlärare och redan vid tre års ålder började Inger Erlandsson också att simma. Hon var åtta när hon började träna på allvar. Tidigt deltog hon i landskapstävlingar i Uppsala och Västerås. Vid 14 års ålder började hon jobba som simlärare och hade sin första simskola för Arboga simsällskap.
– Eftersom jag själv var född och uppvuxen i vatten tyckte jag det var viktigt att lära barnen att bli trygga och få vattenvana. Så innan själva simträningen började brukade vi doppa huvudet under vattnet.
När hon tänker tillbaka på 50- talet och jämför med idag så var mycket annorlunda mot dagens simskolor.
– Jag var helt själv och undervisade en grupp elever i Hjälmare kanal. Ingen bodde i närheten och det fanns inga mobiltelefoner. Så skulle det inte få gå till i dag.
Hon har många roliga minnen från den tiden. Vi sitter i hennes vardagsrum på övervåningen av villan i centrala Östhammar. Inger Erlandsson kom hit i början av 70- talet när hon var 29 år. Efter att ha varit elitsimmare bestämde hon sig för att utbilda sig till badmästare. Det fanns bara en utbildning på den tiden och skolan låg i Helsingborg. Ensdast en fjärdedel av eleverna var kvinnor.
– Det var ett typiskt mansjobb, så det var svårt för kvinnor att få en anställning. Vi läste maskinklära, ventilationsteknik och anatomi. Vi skulle både sköta hela simhallen och livrädda.
Hon trivdes med jobbet men var tvungen att sluta efter bara några år. Hon blev allergisk mot klor och kunde inte fortsätta. En epok i hennes liv var över, men så fort hon lämnat jobbet i simhallen fick hon i uppdrag av kommunen att starta fritidsgårdar i Östhammar, Öregrund och på Gräsö.
– Det fanns inga fritidsgårdar här innan, så det var därför de kontaktade mig. Det var både roligt och jobbigt. Jag har alltid hållit på med ungdomar och man lär sig väldigt mycket.
Hon menar att det är viktigt att vara konsekvent i kontakten med unga människor. Att lyssna på dem och låta dem få säga sin mening så att de inte känner sig överkörda.
Inger Erlandsson har hela livet varit en ledargestalt och haft ett stort kontaktnät. Som en röd tråd genom hennes yrkesliv har det ena lett till det andra. Hon har inte behövt jaga jobben, erbjudandena har kommit till henne.
– Den enda tjänst jag har sökt i mitt liv är badmästartjänsten.
Efter fritidsgårdarna ville landstinget att hon skulle starta en klubbverksamhet för funktionshindrade vuxna i Östhammar. Så hon startade Klubb Frösan.
– De sa åt mig att inte vara rädd för att göra fel för det var ingen annan som hade gjort det här förut.
Hon erbjöd alla funktionshindrade i hela Östhammar kommun olika fritidsaktiviteter.
– Vi gjorde väldigt mycket. Vi spelade musik, pingis, lade pussel och höll på med kritor och spel. Det gällde att vara kreativ och hitta egna lösningar. Aktiviteterna fick inte kosta något.
Snart fyller hon 75 år men är fortfarande mycket aktiv. Hon är ordförande i FrivilligHandtaget som jobbar mot hela kommunen. Det är en förening med cirka 30-40 frivilliga volontärer som gör insatser för äldre och andra behövande i samhället.
– Vi sätter bland annat guldkant på tillvaron för äldre. Vi hjälper dem handla, följer med till sjukhuset, eller tar dem med ut på promenad.
För några år sedan började de med ”skivor till kaffet”.
– Vi åkte runt till äldreboendena med en bandspelare och spelade musik. Ibland kände de igen bitarna och och sjöng med. Ibland lockade det till spontan dans.
Inger Erlandsson sitter också som suppleant i Neuroförbundet, Östhammar och är vice ordförande i Handikappade Samarbetsorgan, HSO. De har alla handikappföreningar under sig. I den dagliga verksamheten får hon kontakt med många äldre och handikappade.
– Det är så mysigt att träffa dem. De blir så glada. Jag har alltid brunnit för att hjälpa andra. Min mamma var likadan. Det har varit en naturlig del av livet.
familj@unt.e