Peter Hjörne är född i familjen som ägt Göteborgs-Posten sedan 1926 och har själv arbetat där de gångna 38 åren, bland annat som vd, chefredaktör, politisk redaktör och numera ledarkrönikör. Man kan förledas att tro att uppväxten var en förberedande fas inför hans obönhörliga övertagande av tidningen. Icke!
Förvisso var familjen ”diskussionsrik” och även han deltog i de livliga samtalen runt bordet sedan tolv år fyllda. Han var en läsande pojke som tyckte om skolan och när han uteblivit på grund av sjukdom fick han en trave böcker av mamma.
Men om Tidningen talades det inte om i hans närvaro och han tänkte heller aldrig gå i pappa Lars fotspår.
– Det fanns inte på banan, jag funderade inte på det! säger han på klingande göteborgska.
Ändå måste tanken på något vis ha sipprat in:
– Pappa sa att det var ”en besvärlig sak att leda en redaktion”, så jag tänkte att det vore bra med en examen.
Efter civilekonomexamen på Handelshögskolan i Göteborg och några års arbete vid en jordbruksmaskinfabrik i USA kom han tillbaka han till Sverige. Där fick 27-åringen ett konkret erbjudande från pappa, att jobba som assistent till ekonomichefen.
– Jag jobbade med budgetfrågor – trots att vi inte hade en budget. Jag var tvungen att använda min examen i alla fall.
Därmed gjorde han kanske sitt livs viktiga val och gick in i mediebranschen.
– Att ångra sig är en meningslös aktivitet, men jag har haft en del jobbiga passager. Vill man göra det lätt för sig ska man inte välja mediebranschen.
Sex år senare fördjupade han sitt engagemang och axlade vd-ansvaret. Man kan undra om han var mogen för uppdraget.
– Det är svårt för mig att avgöra det, men det gick ju bra! Jag vände resultatet.
Vad är din drivkraft?
– Jag går i gång på det som gör att jag känner glädje i arbetet. Att förändra tidningen så att den blir attraktiv för läsarna. Och, lite gammaldags, att känna att man gör nytta och bidrar till samhället.
Samtidigt tycks du ha smak för det goda livet. Du bor i en stor mångmiljonvilla och i ett exklusivt sommarhus i Marstrand.
– Jag tycker inte att jag lever överdådigt, men givetvis väldigt bra. Huset är stort så klart, men det är inte så viktigt för mig, och i övrigt lever vi inte så utsvävande. Jag kör en vanlig Volvo och reser inte så mycket. Jag säger som Evert Taube sjunger: ”lyckan den bor ej i kalvar eller kor och den kan inte köpas för pengar”. Lycka är att de man älskar och man själv har det bra. En känsla av ro.
Hans tid på tidningen har emellertid inte varit präglad av ro, snarare av omfattande expansion. Efter devisen ”hellre äta upp än bli uppäten” startades 1985 Stampen som med början 2005 förvärvade en lång rad tidningar och medieföretag och blev en av Sveriges största mediekoncerner. Men med kombinationen finanskris, lånefinansierad expansion och radikalt minskade annonsintäkter tornade förluster och kris upp sig, vilka hotade att stjälpa hela företaget.
Den 23 maj förra året var koncernen tvunget att söka om rekonstruktion för att undgå konkurs och få ned skulderna och hitta nytt kapital.
Av sina vänner skulle han nog beskrivas som ”positiv, gladlynt och ganska målmedveten”, tror han. Och det verkar som han har förblivit go’ och glad trots företagets kris.
– Om du undrar om jag har blivit anfrätt av krisen på något sätt så är svaret nej. Men det är klart att jag känner ett ansvar att lösa det här. Vi har redan kommit en bra bit på väg. Jag har fått mycket kritik. Men det var aldrig ett alternativ att fega ur. Det kan låta fjantigt, men det fanns inte på banan att vi skulle kapitulera. Det som bar mig och fick mig att stå upp var att jag visste vad vi gjorde och varför; jag visste att vi inte hade slarvat.
Redan för fem år sedan försökte han att trappa ned och pensionera sig. När krisen seglade upp kvävdes dessa planer i sin linda och han blev styrelseordförande i Stampen.
– Det lärde mig att man inte kan vara säker på någonting i livet. Framöver hoppas jag på många lyckliga år med familj och vänner, säger Peter Hjörne. (TT)