Sedan dottern Nikki-Lo och sonen Kimmi-Kid kom in i familjen Störby Jutbring är det inte mycket som är sig likt. Kitty förklarar att det är väldigt mycket av hennes tid som går åt till dem, från tidiga morgonen till läggdags.
– Prioriteringarna blir annorlunda än tidigare. Det som inte är tid med barnen är tid från barnen, och den måste vara värd det, tänker jag.
För att kunna göra intervjun någorlunda i fred ”mutas” minstingen med en klämmis, som sedan blir två och tre. Varken Kitty eller maken, musikern Per Störby Jutbring, har några släktingar i Stockholm. I stället försöker de lösa eventuell avlastning med hjälp av andra föräldrar från förskolan. Men eftersom barn ofta blir sjuka är det inget som man riktigt kan räkna med, förklarar hon.
– Jag förstår verkligen när en del av mina kompisar väljer att flytta hem igen.
Samtidigt ser hon en stor fördel i att det bara är hon, Per och barnen. Till exempel finns inget som hindrar att familjen skapar sina egna traditioner.
– Det är skönt att inse att man inte måste göra si eller så. Till jul har vi en tomte med flätor och så hoppar vi över nubben. Jag gillar att göra det på mitt sätt.
Som liten drömde Kitty om att jobba med media och konst. Kreativiteten har hon alltid haft, vilket hon tror är ett arv från sin mammas sida. Morfar var skräddare och spelade musik och brukade skicka in bidrag till Melodifestivalen. Mormor var sömmerska och höll på med inredning. Och Kittys mamma som var lågstadielärare använde mycket av sitt skapade i jobbet.
Biljetten in i yrket kom 2002 via dokusåpan ”Big Brother”. Den svarthåriga, lite osäkra tjejen från Göteborg vann inte tävlingen, men däremot publikens hjärta. Kort därefter fick hon jobb på Sveriges Radio och därefter på SVT.
”Musikhjälpen”, ”Christer” i P3, samt ”Bobster” och ”Hasses brorsa” i SVT är några av programmen som hon medverkat i. Fortfarande är jobben ganska så varierade. Som frilansare skriver Kitty Jutbring krönikor, bloggar, gör barnpyssel på olika event och medverkar i Barnkanalens ”Pyssellördag” och ”Labyrint”.
I framtiden hoppas hon få göra mer radio, starta en podd, fortsätta att ha en blogg och göra illustrationsjobb.
Hennes signum, det färgglada håret och den coola klädstilen, har hon kvar. Fortfarande blir det mycket loppis och second hand, men 1980-talsstilen har hon övergivit.
– Jag ville testa lite nya grejer. Det känns jättekul att våga utmana sig själv igen. Samtidigt kan jag ofta tänka – ”kan jag verkligen ha mintgrönt hår och tofsar när jag är 40?” Men jag måste bara få se ut som jag vill. Vi måste fortsätta att bryta normer. Det är mitt viktigaste jobb, särskilt sedan kidsen kom.
Annars då, hur har du förändrats sedan du var 20?
– Jag är nog mer tillåtande, både mot mig själv och andra nu. Då var jag nog ganska så elitistisk på ett lite äckligt sätt. Typ, ”så ska du se ut, så ska du vara och de här banden måste du känna till”. Nu gör jag mer saker för att jag känner för det.
– Jag utnyttjar min vuxenhet och tvingar mig inte till saker längre. Det låter kanske självklart men för mig har det krävts mycket jobb och mod att våga säga nej. (TT)