Lars Lambert tar emot i den stora lägenheten nära Engelska parken där han bott i 50 års tid. Vardagsrummet har bokhyllor från golv till tak. Vid matsalsbordet bjuder Lars på grappo och hembakade rån. Berättelsen om åren som produktiv författare, regissör, föreläsare, och Uppsalakännare kan börja.
– Jag kom till Uppsala vid 17 års ålder för att plugga medicin. Pappa var läkare, mamma sjuksköterska och brorsan pluggade medicin. Medicinare var vad jag också förväntades bli, men jag hamnade i ”dåligt sällskap” och tillbringade alltför många, långa nätter på Studentfilmstudion och Kammarteatern.
Lars Lambert tog en fil kand i vitt skilda ämnen och skrev ett par tidiga romaner
– I ungdomen är man fylld av gott självförtroende. Jag lämnade in mitt första manus till Bonniers och hade turen att få boken utgiven. På den tiden var det inte så svårt. Då tänkte förlaget: ”Oj, han är 18 år och kan redan skriva en hel bok! Han måste vara något att satsa på."
I mitten av 1960-talet studerade Lars på Filmskolans regilinje i Uppsala.
– Ingmar Bergman och Harry Schein var de som startat skolan och ingen kunde bättre veta vad studenterna behövde för att arbeta med film. Vi fick till och med träffa Hitchcock.
Filmskolan ledde till ett par decennier av filmskapande. Ett 25-tal av filmerna har visats i TV.
– Jag tillhörde vänstervågen och hamnade i dokumentärsvängen. Det var en tid då man som ung intog en mycket kritisk hållning i tron att kunna förändra världen. Det blev dokumentärer från Sydostasien och Afrika om kulturimperialism, storstädernas alarmerande tillväxt och den västerländska turismens framfart i tredje världen.
I början av 80-talet växlade Lars Lambert spår till konsten. I en rad filmer avhandlades storheter som Paul Klee, Egon Schiele, James Ensor, George Grosz, Paula Modersohn-Becker, Alice Neel och Vera Nilsson.
De senaste 15 åren har handlat om Uppsala i ett tiotal böcker. Stadens förvandling under 1900-talet beskrivs i två uppskattade böcker som sedan länge är slut på förlaget. ”100 bilder - 100 år” och ”En stad ett sekel” med bilder av Alfred Dahlgren, visar stadsbildens förändring med svartvita fotografier från olika delar av staden. Även senaste boken ”Alla tiders Uppsala” skriven ihop med antikvarien Helena Harnesk, om Uppsalas historia, har fått ett varmt mottagande.
Var kommer dina idéer och inspiration från?
– Det ena har gett det andra. Val handlar mycket om omständigheter. Jag upptäckte att ingen skrivit om Uppsala från arkitekternas perspektiv eller om stadsarkitekt Leche. På så sätt kom böckerna ”Uppsalas arkitekter och arkitekternas Uppsala: från domkyrkan till Ångströmlaboratoriet” och ”Gunnar Leche, stadsarkitekt, till. Jag drivs av att dra fram fotografer och konstnärer i ljuset.
Utöver skrivandet håller Lars Lambert sedan fem år tillbaka populära föreläsningar på Senioruniversitetet kring konst, arkitektur och fotografi.
– Att föreläsa för engagerade seniorer är verkligen roligt och belönande. Det håller mig vid liv! Min generation är väldigt aktiv. 70 är det nya 50. Jag känner mig oförändrad och ung inombords, men minnet och synen är inte densamma som förr. Ingmar Bergman sa ”att bli gammal är ett arbete” och det stämmer.