– Nej, långt därifrån. Jag känner mig frisk för min ålder och det är en hälsoskur att vara engagerad, säger han.
När vi träffades för att göra EP:s lördagsintervju för tolv år sedan var det hans roll som SISU idrottsutbildarnas förbundsordförande som stod i fokus. Han var på väg till vinter-OS i Turin, ett av tre OS han upplevt som SOK-representant. Vid den här tiden hade han också hoppat in som tillfällig skolchef i Enköping.
Rolf Carlsson berättade om sitt musikintresse från ungdomen, med pianospelandet som han legat lågt med sedan åren med Åke Jönssons orkester.
– Vi var en sjumannaorkester som spelade ganska extrem jazz. Vi uppträdde flera gånger i veckan, vann TV-jazzen vid ett tillfälle och spelade på valborgsfirande i Uppsala. Det var stort, minns han.
Under yrkeslivet tappade han, åtminstone delvis, bort musiken, även om han berättar att sjungit i några körer.
– Den senaste var nog Oratoriekören i vackra Klosters kyrka i Eskilstuna.
Men nu har du kommit tillbaka till musiken?
– Ja, det var en tillfälllighet, en sinkadus som mycket annat i livet, säger han.
Det är fem år sedan nu som två lokala S-kollegor började uppträda med namnet "Två röda rosor och ett piano", Rolf på pianot och den nära 50 år yngre Linda Johansson med sin sång.
Förra lördagen hade de till exempel en konsert i Breds kyrka.
– Vi har även spelat på några begravningar. Det har varit uppskattat och det känns som att man gör lite nytta också, säger han och gläds över att han i det här samarbetet har fått stifta bekantskap med en annan musik än jazzen.
– Vi fann varandra musikaliskt och har kul ihop.
På senare år har också ett annat fritidsintresse kommit in i bilden, politiken.
Förtroendeuppdragen kom snabbt. Efter valet 2014 är Rolf Carlsson kommunfullmäktiges ordförande i Enköping och han står på plats tolv på S-kommunlistan nu i september.
Du började engagera dig som 72-åring. Politiken fanns inte med i planerna tidigare i livet?
– När jag växte upp i röda Ådalen var alla med i SSU, men det var för att det var i den föreningen allt roligt hände.
Föräldrarna Johan och Greta var aktiva socialdemokrater och SJ-anställda, och min pappa sa att han kämpade för att hans barn skulle få det bättre, inte behöva bli arbetare.
– Jag minns att vi hade många diskussioner om det, vad det är för fel med att vara arbetare, men jag förstår att det handlade om utbildning, bättre boende än banvaktsstugan och andra möjligheter än de som fanns hos statligt anställda i 30-talets Västernorrland, fortsätter Rolf Carlsson.
Hur ska dagens och framtida generationer känna att de har chans att påverka samhällsutvecklingen?
– Vi har en representativ demokrati som i grunden är det bästa, mest demokratiska styrelseskicket, men naturligtvis måste det här utvecklas hela tiden. Jag är väldigt intresserad av de här frågorna och hoppas kunna jobba mer med de efter valet. Jag tror på dagens partisystem för att få en långsiktighet i beslutsfattandet, men också på ökat samarbete.
Utbildning och idrott har gått hand i hand under Rolf Carlssons liv. Han har varit lärare och skolledare, vd för Fagerudds kursgård fem år på 80-talet och fyra år i fjällanläggningen Säfsen.
Via motionsidrott blev han ledare, kom in i Rikskorpens styrelse och senare i idrottens eget studieförbund, SISU.
– Det blev 18 år som förbundsordförande och jag är extra stolt över är att jag 2009 fick ta emot regeringens medalj, Illis Quorum.
Ett år yngre hustrun Gerty träffade han som tonåring och tvillingflickorna fyller 60 nästa år, deras lillebror tre år senare.
– I lördags firade vi att vi har varit tillsammans i 62 år, säger han.
Har ni några gemensamma intressen?
– Ja, inte minst golfen. Det är Gertys förtjänst. Hon såg till att vi började spela i samband med pensioneringen och nu går vi 40-50 rundor per säsong. Varje runda är en mils promenad. Vi promenerar 40-50 mil tillsammans. Det är bra för hälsan, säger han.