För många bönder har rörmokaren och servicemontören Mikael "Micke" Schenning varit räddaren i nöden.
– Om 100 kossor är utan vatten på morgonen, kan det bli litet stressigt för både bonde och djur.
Eller för gör-det-självaren som plötsligt står där med vattnet sprutande under diskbänken:
– Jag förstår inte vilka risker en del husägare är beredda att ta enbart för att det finns snyggt förpackade grejer att köpa på stormarknaden eller för att de sett något på TV.
På tal om TV – vad tycker rörmokaren om ”Arga Snickarn” eller Martin Timell?
– Timell har i alla fall gett oss gott om jobb. Själv tittar jag inte på något i bygg- och fixarsvängen.
Varför inte?
– Min vardag har nog med dramatik, inte sällan orsakad av ”någon kompis” som gett husägaren intryck av att kunna fixa saken snabbt och billigt. I alla fall snabbt. Dyrt blir det längre fram.
Har du exempel?
– Det måste bli en hel bok som jag inte har börjat skriva än. Typisk är den gör-det-självare som skulle foga ihop ett 22-rör med ett 18-dito via en klämkoppling. Den alltför smala delen hade lindats varv på varv med gängtejp. Det visade sig inte alltför hållbart.
Mikael Schenning är en slagfärdig och underhållande berättare:
– Ska man vara en glad amatör bör man nog också vara en rik amatör. Jag undrar just hur det gick för killen som skulle förklara för försäkringsbolaget hur han tätat röret under badkaret med silvertejp!
Vid nyss 65 år fyllda närmar sig dagen då det är dags att lägga rörtången på hyllan. För gott.
– Kroppen har fått mycket stryk. Jag har mestadels jobbat med service och reparationer som fört med sig en hel del obekväma arbetsställningar, typ under diskbänkar, krypgrunder eller i vattenfyllda pumphus ute på en åker.
Det låter som om du då och då har blivit rejält blöt?
– Inte värre än den gången när jag skulle fixa ett nedgrävt pumphus med vidhängande rejäl hydrofor som jag fick klättra ner till via en stege. Jag hann inte riktigt upp när något brast på allvar och en eller annan kubik vatten återfick sin frihet.
Med genomgången fackskoleutbildning med elinriktning, var det rätt naturligt att "Micke" skulle fortsätta som elektriker precis som sin far, sina farbröder, kusiner och sin farfar.
– Efter lumpen med sambands- och ledningssystem på plutonbefälsskolan, S 1, började jag faktiskt på Engströms El i Örsundsbro. Under mina år där blev det mer och mer värmepumpar och andra installationer med elektroniska styrsystem.
Installationerna av värmepumpar gjordes inte sällan tillsammans med Grillby Rör.
– En dag 1984 frågade i bygden välkände ”Tjalle” Moberg om jag ville komma över till hans rörfirma, och så blev det. Styrsystemen, som jag jobbat med, blev allt vanligare i värmepannor, i böndernas torkar, värmeväxlare med ventiler åt alla håll och kanter, ja åtskilligt som i dag styrs från mobil och dator.
En gång i tiden var du uttagen till ett landslagsläger för handbollsjuniorer, vad hände?
– Inget annat än att jag i stället åkte med en polare och fiskade. Jag var helt nöjd med att lira i Litslena IF och IK Nordia. Vi nådde till division tre, i dag motsvarande tvåan, och det räckte för mig.
Är du lika nöjd med ditt yrkesval – eller skulle du ha valt en annan karriär i dag?
Mikael ”Micke” Schenning – för en gångs skull allvarlig, eller åtminstone nästan:
– Jovisst är jag nöjd. Antagligen har jag gjort någon nytta. Någon gång. Det känns trots allt bra att se ett slut nu när kroppen säger ifrån. Jag räknar ändå med ett och annat inhopp på rörfirman så här efter pensioneringen, åtminstone en tid framöver. Vem vet? Orsa kompani lovar inget bestämt.