Jul- och nyårshelgens vila är över och den alpina världscupen har dragit igång på allvar igen. Några slalomtävlingar återstår innan det blir dags för André Myhrer och resten av det alpina landslaget att bege sig till Pyeongchang och de olympiska spelen.
– Det känns jättekul. Det blir mitt fjärde OS och jag är väldigt taggad på att åka till Sydkorea och fajtas om medaljerna.
André Myhrer började åka slalom som fyra, femåring. I dag är han rankad som en av Sveriges bästa alpinskidåkare. På många sätt är han en typisk vinnarskalle som i princip hade kunnat satsa på vilken idrott som helst och lyckats. Som ung höll han på både med fotboll, hockey, längdskidor och alpint. Men utförsåkningen var ändå roligast. Att han växte upp i Bergsjö som bara ligger ett stenkast från skidbackarna i Hassela har också haft betydelse.
I åttaårsåldern började han tävla och 1994 medverkade han första gången i lilla världscupen. Sedan har det bara rullat på. Bakom sig har han sju världscupsegrar – vilket är en mer än barndomsidolen Thomas Fogdö – och ett OS-brons.
Hans första olympiska spel var 2006 i Turin. André Myhrer minns att han vara ganska nervös innan.
– Då var man ung och lovande och hade inte så mycket att förlora. Jag försökte ta chansen och det var nära att det blev medalj. Jag slutade fyra och var tre hundradelar ifrån bronset. Så det var ju lite surt. Fyra år senare fick jag revansch i Vancouver då jag blev trea.
Sitt tredje OS i ryska Sotji 2014 beskriver André Myhrer som speciellt och ganska jobbigt mentalt.
– Det hade gått väldigt bra hela året. Men tio dagar innan kraschade jag på en slalomträning och kom till OS på kryckor. Ändå ville jag ge det en chans. Efter första åket låg jag tvåa. Men andra åket orkade jag inte riktigt utan körde ur banan. Det var en mental bergochdalbana.
Jag läste att du kommer att sluta efter 2019, stämmer det?
– Ja, som det känns nu, men vi får se. Mitt stora mål är VM i Åre. Om det är slutet vet jag inte säkert. Men det kommer ju ett liv efter det här också. Det närmar sig.
Gruvar du dig?
– Nä, inte det minsta faktiskt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra då. Framför allt ska det bli skönt att inte göra någonting ett tag. Man sliter på ganska hårt med det här livet. Framför allt är det mycket resor. Nu har jag ju barn hemma och att vara ifrån dem är det som är svårast.
– Sedan är det träningsbiten så klart. Det kräver sin träning att vara elitidrottare och den är inte lika rolig som för tio år sedan. Nu när man vaknar på morgonen efter tävling så hoppar man inte ur sängen precis.
Ändå tycker André Myhrer att han varit ganska så förskonad från skador. I hans fall är ryggen det stora problemet. Senaste året har han lagt om träningen så att den blivit mer allsidig.
– Jag är i bra form. Men nu när vi är inne i tävlingssäsong har man inte möjligheten att hoppa över ett pass eller race om ryggen känns dålig som man kan göra under försäsongen. Men jag försöker lyssna på kroppen så gott det går.
Förutom världscupen i sig har tävlingarna betydelse även för OS. Ju fler poäng han lyckas ta innan desto bättre startposition får han i Pyeongchang. Men, påpekar han, allt är inte heller helt avhängt på den fysiska formen. Det handlar även om skidform, utrustning och psyke.
Hur laddar du mentalt inför ett OS?
– Jag har gjort tre olympiska spel innan. Samtidigt har jag gjort 215 världscupstävlingar hittills och känner mig mer hemma i den situationen, även om jag kommer att vara en av de mest rutinerade på start i OS. Men det är en speciell situation, man vill känna sig förberedd när man kommer dit på alla tänkbara sätt. Känna sig trygg på starten och inte alltför nervös. (TT)