"Det känns fantastiskt för oss att ha hittat en släkt till", säger Stefan Simander, här på bild med sin pappa Torsten Simander.
Stefan Simander började släktforska när han arbetade som högstadielärare i Östervåla. Under en lektion skulle han hjälpa eleverna att fylla i sina släktträd och då var det en som inte visste vem hens farfar var. Stefan kände igen sig från sin egen bakgrund och osäkerheten kring hans farfar. Han började själv fylla i sitt släktträd och upptäckte intresset för att gräva om sina förfäders historia.
– Jag har alltid varit intresserad av släktforskning. När jag började att släktforska så startade jag med att gräva i mina mor- och farföräldrars historia. Men min farfar har jag forskat mest om eftersom det har varit många oklarheter runt vem min biologiska farfar var.
Oklarheterna kring vem som var Stefans farfar grundar sig i att hans far Torsten från Gotland vuxit upp med flertalet olika fadersfigurer. Som liten bodde Torsten hos sina morföräldrar och trodde därför att morfadern var hans pappa. Senare kom en styvfar att axla rollen som fadersgestalt, och långt senare gav sig Bertil Simander, också från Gotland, tillkänna som den juridiske fadern.
– Min pappa och Bertil hade knappt någon relation, de sågs bara några fåtal gånger. Men vi besökte honom när han låg på dödsbädden och det betydde mycket för mig, eftersom jag var intresserad av att lära känna honom.
När Bertil Simander gick bort fick Torsten ta över hans gård och mark på Gotland. Det var också då familjen tog namnet Simander.
– Vi tog över efternamnet för att det skulle stå på lagfarten när vi tog över gården så allt sköttes korrekt. Vi blev väl mottagna av vår nya släkt Simander och allt var frid och fröjd, säger Stefan Simander.
Men än var inte allt självklart. Stefan hörde fortfarande rykten om att det kunde vara någon annan som var hans farfar, så han bestämde sig för att genomföra ett DNA-test. Testet visade att Bertil Simander inte var hans farfar och att familjen inte tillhörde släktet Simander. Allt blev ovisst igen.
– Farsan ville såklart inte höra om det där något mer. "Inte en fjärde farsa", sa han. Han blev ledsen och besviken, Simander var vår nya identitet sedan 1979. Men jag behövde hitta vem min farfar var för min skull och för min pappas.
Stefan berättar att namnet Simander kommer från Fårö.
Allt tog en oväntad vändning runt 2018. Efter en del DNA-tester och samtal fram och tillbaka lyckades Stefan äntligen hitta Torstens biologiska pappa, som tyvärr hade avlidit redan år 1995. Något som däremot uppdagades var att Stefans pappa hade tre halvsyskon och att Stefan själv hade flera kusiner. En helt ny släkt till familjen Simander hittades.
– Mötena mellan dem var helt fantastiska att se. De reagerade på nyheterna väldigt bra och när de träffades så kunde de prata om gamla minnen, eftersom alla har vuxit upp på Gotland. Vi som är inblandade i det här måste nypa oss i kinden ibland, vi tänker ofta hur sjutton kan det här ha gått till.
Nu hörs de ofta och Stefan har träffat alla sin pappas halvsyskon. Än har han inte träffat några kusiner, men det ser han fram emot. När pandemin är över blir det släktträff. Längtan är enorm.
– Det känns fantastiskt för oss att ha hittat en släkt till. En del fall är väldigt krångliga och det kan vara svårt att förstå hur allt hänger ihop, men det är det som är spänningen med släktforskning.