– Främsta meriten för uppgiften som slottsförvaltare är en kombination mellan jurist och rörmokare, berättar Jacob. Går ledningar och pumpar sönder sker det alltid när rörfirmorna är stängda. Typ julafton.
På en udde i Mälaren längst ner i Trögden ligger Grönsöö Slott. Historien går att följa bakåt till 1623, när dåvarande slottsherren Johan Skytte lånade Karl IX:s hovträdgårdsmästare för att anlägga två äppelodlingar på de vidsträckta ägorna.
– Äpplena är också en del av mitt bidrag till historien. Jag har nog fyrdubblat arealen under mina år vid styret. Men också turismen har ökat upp till 7 000–9 000 besökare per år.
Jacob är född på Grönsöö, men det var långt ifrån självklart att han skulle efterträda pappa Carl-Gustaf och bli den sjätte med namnet Ehrenheim i rakt nedstigande led och det under snart 200 år.
– Vi är tre söner varav jag är yngst. Pappa var mycket mån om att vi skulle utbilda oss, för att sedan ta ställning i frågan om slottet. Själv hade han inte haft något val och ville inte försätta oss i samma situation.
Efter examen från Ultuna hamnade Jacob rätt långt från slottsförvaltning och äppelodling. Innan Jacob återvände hem 1991 var det efter en rejäl sväng ute i affärsvärlden – bland annat i stålbranschen(!). Men det var också nära att Jacob tidigt slagit in på en helt annan kurs.
– Jag hade en romantisk dragning till sjön, och gjorde slag i saken som lättmatros på ett norskt handelsfartyg innan det var dags att fullfölja studentexamen i Enköping, men ändå hann jag pricka av Orkneyöarna, Nova Scotia och New Orleans.
Att bo på Grönsöö är att bo mitt i naturen. Jakten en självklar hobby. För bara ett par dagar sedan fällde Jacob ännu ett vildsvin ”… tack och lov har vi lyckats hålla stammen nere”. Tiden så här års går annars åt för att tillsammans med hustru Bessan förbereda den årliga temautställningen, men ibland blir det ändå tid att dyka ner i litteraturen:
– Jag har länge hållit mig till tiden runt Napoleonkriget. Började med den klassiska Hornblower, men på senare år har jag intresserat mig för flera engelska författare. Däribland Patrick O´Brian, som skrivit en serie böcker om två vänner i den brittiska flottan. En intressant bild av ett tidigt 1800-tals England.
När Jacob fyllde 50 år fick han en mycket speciell present av familjen, helt i linje med favoritlitteraturen:
– En segling med en engelsk brigg från Teneriffa in till Gibraltar i Medelhavet. Vi seglade förbi Cap Vincent och Cap Trafalgar, platserna för två av de riktigt stora sjöslagen.
Vad står överst på önskelistan så här tio år senare?
– En resa till den engelska hamnstaden Portsmouth, med all dess marina historia.
Under vårt samtal passerar ännu ett fartyg i leden utanför Grönsöö på väg från Södertälje till hamnarna i Västerås eller Köping:
– Dunket från fartygsmaskineriet och ljuset från lanternorna är välkomna avbrott i mörkret och den nästan totala tystnad som råder här ute under vinterhalvåret. En stillhet som också den är mäktig.