Han står och lukar maskrosor hemma på tomten när vi kommer för vår träff.
– Jag tycker inte man ska använda gift när man utrotar maskrosor, säger Anders Persson som är en glad och avspänd person, en god berättare som verkar kunna tala om det mesta.
Han föddes i Göteborg som han lämnade när han var 22 år. Han tog en fil kand i matematik och teoretisk fysik, men det var intresse för astronomi som ledde till att han blev meteorolog.
– Jag gillade att observera stjärnor och andra himlakroppar. Då måste man ha koll på väderförhållanden, lågtryck och högtryck. Sedan var jag nog lite lat, och trodde felaktigt att det var lättare att vara meteorolog än atomfysiker, säger Anders Persson, som läste meteorologi, statistik och datorkunskap.
Och 1967 började han som teoretisk och praktisk prognosmeteorolog vid Vädertjänsten på SMHI, och jobbade som sådan fram till 1982, då han började på forskningsavdelningen. Han har även varit vetenskaplig konsult på ECMWF, European Centre för Medium Range Forecast. Anders Perssons internationella erfarenheter är många. Hösten 2001 jobbade han på den amerikanska marinens, US Navys, vädertjänst i Kalifornien, och mellan 2008 och 2010 vid vetenskapsavdelningen på brittiska Meteorological Office i England.
Sedan 1993 har han rest runt i världen och lärt ut moderna väderprognosmetoder via kurser anordnade av FN:s meteorologiska gren, WMO. Det märks att detta är en av hans käpphästar, och han vädrar den gärna i manegen.
– Mitt stora engagemang är vidareutveckling av prognosmetoder, det mest troliga vädret en viss dag.
Parallellt med meteorologin är historia hans stora passion, och ett halvt dussin böcker om dramatiska skeenden i europeisk historia samt flera artiklar i Svenska Dagbladet har lämnat hans hand.
Åtminstone ett scoop har det blivit genom trägen arkivforskning – boken ”Den farliga hjälpen” om hur 12 000 ryska soldater bjöds in för att stoppa eventuella revolutionära efterdyningar efter ”Stora Dalaupproret” 1743. Ryska soldaters inmarsch i Stockholm 30 november 1743, efter en begäran från svenska adeln av Rysslands kejsarinna.
– Jag berättar efter bästa förstånd vad som hänt. Mina värderingar är subjektiva, mina fakta riktiga – och sanningen är oftast mer spännande än dikten, säger Anders Persson som under åren skaffat sig ett gott kontaktnät av finska historiker.
Och det var också i Finland som han träffade sin blivande hustru Marja. Han jobbade en tid på finska vädertjänsten, hon var utbildningssekreterare, och de lärde känna varandra innan han återvände till Sverige.
– Sedan skulle jag tillbaka till Helsingfors för att forska för min nästa bok. I januari 1982 skrev jag ett kort och bjöd ut henne. I mars friade jag på Helsingfors järnvägsstation, och i juli gifte vi oss. Allt vi gör går snabbt, skrattar han, och säger sedan halvt på allvar, halvt på skämt att det är mäns stora lycka att kvinnor har så dålig smak när det gäller valet av män.
– Skulle kvinnor vara mer sparsmakade skulle vår ras ha dött ut för länge sedan.
Det finska språket lärde han sig innan han mötte henne, och ”klarar sig i sociala sammanhang”. Men är inte det ett svårt språk att lära sig? Anders Persson skakar på huvudet och säger att det är en myt. Finnarna själva säger visserligen att deras språk finska är oerhört svårt, men de är minst kvalificerade i världen att uttala sig.
– Att planera att bestiga K2 anses inte alls lika orealistiskt som att skaffa elementära kunskaper i finska. Jag känner japaner som tycker att finska inte är svårare än franska.