Viveka Stenhag Sundberg anställdes år 1995 vid Uppsala universitets antagningsenhet. Hon hade då sedan flera år arbetat med antagning till högre studier vid dåvarande Universitets- och Högskoleämbetet, senare Verket för högskoleservice. Den erfarenheten gjorde henne redan från allra första början till en eftertraktad medarbetare.
Med sitt lugna sätt och goda omdöme blev Viveka mycket uppskattad inte bara som kollega och vän inom antagningsenheten och den större studerandebyrån, senare studentavdelningen, utan också av medarbetare vid många av universitetets institutioner och av många generationer av sökande. På senare år blev Viveka också en erkänt duktig kraft nationellt, eftersom alla lärosäten numera samverkar i en gemensam antagning. Viveka kunde där verksamt bidra till lösningar också av de svåra frågorna.
Viveka betydde mycket för oss. Hon var en person som både bidrog med kunskap och spred god stämning kring sig. Hennes lågmälda humor och förmåga att se alla gjorde Viveka till en mycket uppskattad kollega. Vi vill gärna tro att arbetet och arbetsplatsen, som hon generöst gav av sitt engagemang, också betydde mycket för henne.
Den fine poeten Alf Henriksson skrev en gång: ”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker/ Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.” För oss som under olika perioder varit Vivekas chefer och för våra arbetskamrater är det just vad som skett. Vi saknar Viveka, och vi sörjer henne.Våra tankar går dock först och främst till hennes närmaste familj, som mitt i livet gjort en alldeles ofattbar och obegriplig förlust!