Villy Bergström var en framstående nationalekonomisk forskare, lärare och samhällsdebattör. Från ungdomen var han starkt präglad av arbetarrörelsens grundläggande värderingar och höll fast vid dessa livet igenom.
För oss var han den gode vännen. Vi mötte honom redan när vi för snart sextio år sedan med skilda bakgrunder möttes som studenter i Uppsala. Han var en centralgestalt i kamratkretsen – en engagerad samhällsvetare med breda intressen. Lätt att få kontakt med. Vetgirig. Alltid intresserad av att diskutera.
Tidigt visade han sin förmåga att skriftligt analysera och argumentera. Redan i sin ungdom blev han medlem av den socialdemokratiska tidskiften Tidens redaktion. Självaste finansministern Gunnar Sträng fick finna sig i att bli kritiserad, vilket på den tiden väckte stort uppseende.
Villy Bergström var inte rädd att säga sin mening. Samtidigt lyssnade han till andras argument. Han läste mycket och hade mängder att tillföra i varje samtal. Det var alltid lika fascinerande och inspirerande att samtala med honom om vetenskapen, politiken och livet. Så var det för sextio år sedan och så var det ända fram till i somras.
Kamraten vi sörjer präglades av en unik kombination av intellektuell skärpa och mänsklig värme. Han var ömsint och trofast mot sina vänner. Samtidigt var han naturlig och okonstlad mot alla. Våra barn uppskattade hans direkta tilltal. Han var äkta.
För några år sedan publicerade han sina memoarer med den talande titeln Från banker, bruk och lärosäten. Det är en skildring av ett rikt liv från barndomens Dalarna till ett omväxlande arbete vid svenska och amerikanska universitet, i fackföreningsrörelsen, i politiken, i tidningsvärlden och i bankvärlden.
Samtidigt var för Villy Bergström hela tiden den egna familjen i centrum. Hans kärlek till hustru och barn var karakteristisk. När slutet var oundvikligt, var han inte ensam.