Efter uppväxt i Boden med studentexamen från latinlinjens halvklassiska linje kom Ulla till det sena 1950-talets Uppsala för att läsa juridik. Efter en studenttid i ett mycket mindre Uppsala än dagens tog hon ut sin examen som juris kandidat 1964. På examensbeviset läser vi den långa raden av legendariska examinatorer; Malmström, Strahl, Jägerskiöld och ytterligare fler av de stora. På ett tydligt sätt kom det att prägla hennes syn på juristens roll i den offentliga förvaltningens tjänst. Ovälden och kunnandet blev hennes signum.
Ulla gjorde Uppsala till sin stad och blev staden trogen under hela sitt yrkesliv. Hon gick från en första tjänst som sekreterare i landskansliet till utredningssekreterare i det dåvarande stadskansliet, vidare till kommunalrådssekreterare i kommunens kommunalrådsberedning och till slut till tjänstgöringen som stadsjurist från 1979 fram till sin pensionering i oktober 2002.
Titulaturen speglar den kommunala sektorns snabba utveckling under Ullas ämbetstid. Hon kom att verka då många små landskommuner gick upp i en storkommun – men fick också vara med och lösa de frågor som uppkommer i en kommundelning. Hon såg specialregleringen av nämndorganisationen förändras, hon såg kommundelsnämnder komma och försvinna. I en mångfald av styrmodeller såg hon kommunalförvaltningen växa – men genomlevde också hårda besparingspaket. En spännande och händelserik tid som hon mötte med kreativ problemlösning och stor förmåga att tillämpa gamla regelverk på en ny verklighet. I detta var Ulla en mästarinna. Hennes för tiden nyskapande modell för reglementen är idag stilbildande. ”Less is more” – ett motto som kunde varit Ullas.
Ulla var också en enastående berättare. Obetalbara är de skrönor om allt från uppväxten i regementsstaden till något om konsten att köra bil. Allt detta har förgyllt mer än en kafferast för oss som fått verka i Ullas närhet.
Vi som haft förmånen att få ha Ulla som chef har mött en rese i konsten att stå fast vid de värden som bygger lokal demokrati.