Vi lärde känna Ulf och Gunhild under tidigt 80-tal, sammanförda av våra jämnåriga barn. Vi kände från första stund en stark samhörighet, som genom ett antal midsomrar, jul- och nyårshelger samt semesterresor tillsammans och inte minst de vardagliga kontakterna och umgänget har fördjupats till något mycket speciellt. Trots hårt och ofta stressigt arbete som röntgenläkare först på Akademiska och sedan på Karolinska var Ulf den som alltid ställde upp för sin familj och för oss, sina vänner. Han var en god lyssnare, rolig att prata med. Han fick oss andra att må bra och känna oss viktiga. Lågmäld och utan att förhäva sig visade han prov på sann oegoistisk vänskap.
En kombination av nyfikenhet och noggrannhet gjorde honom unik. Han var noggrann och tog reda på hur saker och ting verkligen låg till innan han företog sig något. Samtidigt var han nyfiken på att prova på nya saker. Ville man t.ex. veta vilka nya prisvärda viner som Systembolaget tagit in var det bara att fråga Ulf. Han hade läst på.
Ulf älskade naturen vare sig det var fiske i en fjällbäck, fågelskådning eller genom att plocka svamp och bär i skog och mark. Mest av allt trivdes han i fjällvärlden, i sitt älskade Grönfjäll, dit familjen åkte så snart tillfälle gavs. Han gladde sig så, att efter ett positivt utlåtande i november att sjukdomen gjort halt, få samla hela familjen där för att fira jul och nyår. Sjukdomen gjorde sig dock påmind igen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, men också många ljusa minnen, och kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan”: