Taxin vi mötte tvärbromsade, backade tillbaka och föraren klev ur och sa: "Fantastiskt grabbar! Jag trodde inte reflexer kunde synas så bra."
Totte och jag hade sprungit vår träningsrunda i Årsta, året var 1960 och det var kväll. Vi hade sytt på reflexer på träningskläderna. Det var något nytt då och taxikillen var imponerad. Det var så vår tränings- och kamrattid började när vi efterhand blev fler och fler i UIF:s löpargäng. I sällskapet ingick Hasse och Henry Gustavsson, Hasse Åkerfeldt, Pelle Andersson, Björn Kinberg, Sören Norrby, Gunnar Bjurvald, Bosse Norén, Totte Ottosson, Göran Axelsson, Erkki Thorsen, Göran Gilbertsson, Torbjörn Karlsson, Lennart Bernström och Kent Josefsson.
UIF-bastun i Rosenlund blev löpargängets gemensamma tränings- och bastubadande under vinterhalvåret. Alla hade inte bil så det var cykel som gällde.
Tottes pappa, Fille Ottis Ottosson, legend inom UIF, var den som klockan sju på söndagsmornarna cyklade till bastun och eldade den till oss ”sjusovande” löpare som kom dit först vid 10-tiden. Vardagskvällarna var det Svettis som gällde med fika på Fågelsången som avslutning.
Våren övergick till sommar och Studenternas blev vårt andra hem, både träning och tävlingsmässigt. Träningen var inte alltid på ”Studan” utan det var ”Sturen”, Ultuna samt Granebergsvarvet och ibland Gottsundaskogen (som då var skog) som var våra träningsmarker.
Detta svetsade ihop oss och de aktiva tävlingarna övergick till gemenskap som utvecklade samanhållningen.
Vi skapade ett sällskap på ”Fille Ottis” 75-årsdag då vi bildade ”Sällskapet Löparna” där Totte hade en tung position som ”pennfäktare”. Vi gav ut vårt löparblad med minnen och aktuella händelser inom friidrotten.
Sällskapets medalj som vi skapat delades ut till en bra friidrottsprestation varje år och då i första hand inom UIF. Nu har Totte lämnat oss, för ett antal år sen lämnade Göran Axelsson oss. Våra minnen tillsammans lever vidare.
Våra framgångar på löparbanan under 60-talet var av varierande slag men kamratskapen och jargongen genomsyrade ”Sällskapet Löparna” med DM-tecken, SM-tecken och landslagsuppdrag på meritlistan.
Tottes lugn, att aldrig säga något elakt om någon och att alltid finnas till sitter djupt i Sällskapets hjärtan. Österängen var Tottes hemmaarena där löpningen grundades, Totte bodde alldeles bredvid Österängen i Petterslund där vi löpare i UIF ofta träffades. Pharmacia blev tidigt Tottes arbetsplats fram till pension. Vi minns Totte med glädje.
För Sällskapet Löparna, UIF