Tord har länge varit en förgrundsgestalt inom naturvården i Uppland. Redan som pojke var han tillsammans med sin äldre bror ute på upptäcktsfärd i Uppsalas omgivningar med karta och kompass. Hans signum var livet igenom att bära kartfodralet med aktuell karta om halsen.
Förutom en hängiven forskare, föreläsare och förkämpe för naturvården var Tord också en social person, som gärna satte sig vid studenternas bord i matsalen. Samtalsämnena omspände allt från historia till natur, samhällsfrågor och politik. Att gå på exkursion med Tord var ett begrepp för många.
1966 initierade Tord och några vänner en grupp kallad ”Skogsvandrarna”, alla med intresse av att vara ute i skog och mark. Tord var den givne ledaren. Hans stora kännedom om Upplands natur bjöd oss rika möjligheter att lära känna vårt landskap. Som den omtänksamma person han var anpassades valet av naturtyp med hänsyn till gruppen och fanns barn med blev det lekar i någon lämplig hagmark. Under Tords entusiastiska ledning fick barnen tidigt lära sig aktsamhet i naturen, att på utvald plats tända lägereld och tälja sälg- och vasspipor. Vid ihållande regn tog vi skydd under någon gran och berättade historier.
Tord hade förkärlek för det lite ovanliga i naturen, som t ex att lära oss känna skillnad på benved och brakved eller att känna igen en ”glup”, en tidvis vattenfylld sänka i marken med underjordiska till- och utlopp. Han stannade gärna till då och då, för att dela med sig av sina iakttagelser. Han ville att vi skulle lära och ha trevligt och flera livslånga vänskaper utvecklades under hans paraply. Inte sällan kunde det bjudas extra njutning när hustru Brita dukade upp läcker lunch till alla i någon väl vald glänta. Det fick inte vara tillrättalagt med bord och bänkar utan vi skulle sitta på marken.
Tord var en trogen vän och varm människa, som med outtröttlig energi och ambition ledde våra exkursioner långt in i nutid. Han var central och högt aktad av sina vänner och lämnar ett stort tomrum efter sig.