Tord studerade biologi och geologi vid Uppsala universitet och bedrev omfattande studier av den uppländska naturens förändringar efter istiden. Fokus låg på landhöjningsområden och myrmarker. Hans entusiasmerande fältundervisning gav bestående minnen för många studenter.
Tords stora kunskaper i kombination med intresset för samhällsfrågor och kulturhistoria fick honom att tidigt engagera sig i naturvårdsfrågor. Han lämnade det akademiska livet och blev den förste kommunekologen i landet. Hans idoga dokumenterande har ett bestående värde för framtida naturvårdsinsatser. Som exempel kan nämnas hans naturvårdsinventering i Uppsalatrakten (1968) och detaljerade inventering av grusåsar i länet (1958).
Ett av hans första stora engagemang gällde skyddet av Florarna, det stora myrkomplexet som tack vare Tords arbete blev ett av Upplands viktigaste naturreservat för vetenskap och för friluftsliv. Att det var en bedrift att ro i land med detta inses av att hotet bestod i att Florarna efter kriget var tänkt som skjutfält för flygvapnets övningar och också hotades av utdikning och skogsplantering! Bevarandet av Lunsen – idag till stort gagn för uppsalaborna – kom att bli Tords sista stora projekt före pensioneringen.
Tord drev naturvårdsfrågor på en stark vetenskaplig grund och utsågs för detta till hedersdoktor vid Uppsala universitet 1998. Så sent som 2014 medverkade Tord i en uppsats om förändringar på Florarna över ett halvsekel. Tack vare detaljerade anteckningar kunde Tord leta upp sina gamla provpunkter på någon decimeter när, och förändringar kunde dokumenteras i detalj.
Tord har betytt mycket för oss som arbetade på den dåvarande Växtbiologiska institutionen där han hade sin akademiska hemvist. Han har osjälviskt hjälpt sina yngre kollegor, inspirerat och förmedlat betydelsen av kunskap, noggrannhet och framsynthet.