Torbjörn var verksam som dramaturg på Riksteatern i många år. Sedan kom han tursamt nog till Gaffelgränd i Gamla stan i början av 2000-talet och stannade hos oss till för fyra år sedan, då han lämnade förlaget för att gå i pension.
Han gjorde sig nästan oumbärlig med sina lågmälda och gedigna kunskaper, han var påläst, skärpt, hade stor humor och ett osvikligt sinne för god kvalitet. För dramatikerna var han en klippa. Han var litet av en livsfilosof och kunde tala med de flesta om det mesta.
Mina och Torbjörns personliga temperament var tämligen olika och ibland kunde han markera ”full stop” om arbetet drog upp farten för högt. Det var inte hans tempo. Han älskades av våra författare för sin uppriktighet och omsorg, han var snäll, omtänksam och rolig. Han var alltid intresserad och avlyssnande, pålitlig och noggrann.
Torbjörn brukade avsluta sina brev med ”kraft & värme”, och det är ett bra signum på hans personlighet.
Torbjörn gjorde också utmärkta översättningar från engelska, bland annat Mike Kennys ”Pojke med resväska”, vilken sålde på och utökade hans tämligen åtstramade lön.
När han jobbade på Riksteatern hade han en restid på fyra timmar om dagen mellan Uppsala och Norsborg, men när han flyttade till Colombine teaterförlag blev restiden bara en pjäs om dagen, eftersom han då kunde ägna tiden åt det han älskade: Att läsa pjäser.
Dessutom lagade han en vidunderlig vitlöksgravad strömming. Torbjörn älskade också sin familj och vi talade ofta om våra lyckor och bekymmer.
Nu har Torbjörns långa arbetsdag tagit slut och kvällslampan tänts. Du gjorde ett stort jobb, Torbjörn, och du var en fin människa och arbetskamrat.
Tack från oss på förlaget och från alla dina dramatiker. Vi ses i nästa pjäs.