Thorbjörn Fälldins personlighet kan formuleras i ett ord: Hedersman. Hans ord och handslag behövde inte bekräftas i skriven form. Det var därför de eftergifter han tvingades till i politiken blev så smärtsamma upplevelser för honom. För enighet i kärnkraftsfrågan i hans första regering krävdes en kompromiss som bröt mot löften han givit sina väljare. Det gjorde bokstavligen ont och vi våndades med honom, som man gör med en vän i svårigheter. Ibland är priset för politiskt ansvarstagande plågsamt högt. Thorbjörn Fälldin tog det ansvaret för att leda in Sverige i en kurs han trodde på.
Folkpartiet och Centern närmade sig varandra under 1960-talet i mittensamverkan. Vid 70-talets mitt blev denna samverkan stommen i en ny regering. Det var i hög grad Thorbjörns förtjänst att den blev av. Utan Fälldins enande förmåga hade koalitionen mellan Centern Folkpartiet och Moderaterna knappast varit möjlig.
I Folkpartiets ledning var förtroende för Thorbjörns ärlighet grundmurat. Sedan såren efter konflikten om kärnkraften läkts, kom c och fp politiskt närmare varandra och de första åren på 80-talet, i Fälldins tredje regering, kunde ett reformprogram för ekonomi, arbetsmarknad och social välfärd påbörjas som visade på Thorbjörn Fälldins statsmannakonst.
Thorbjörn Fälldins verklighetsförankring var gedigen och genuin. Hans intresse för medmänniskor djupt och äkta. Hembygden Ramvik var hans lackmuspapper för test av politiska förslags hållbarhet och funktion. Det kunde ta sin tid i en komplex värld, men denna noggrannhet fördjupade vår respekt. Hans breda kunskaper, hans intelligens och minnesförmåga var en stor tillgång i regeringsarbetet. Hans integritet var omutbar.
Centern hade sina rötter i vissa gruppintressen, men Fälldin var som ledare för detta parti närmast en idépolitiker. Det var idéerna om den lilla människans frihet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende som styrde hans praktiska handlande. Det gjorde det lätt för oss i ett liberalt parti att samverka och bygga förtroende.
Med Thorbjörn Fälldins bortgång har en av 1900-talets mest betydelsefulla politiker gått ur tiden. Vi minns med värme och saknad en vän och kollega för vilken vi kände närhet och personlig samhörighet.