Tage föddes den 30 mars 1926 och växte upp i Näsum i Skåne där föräldrarna drev jordbruk. Varken han eller hans sju syskon fick möjlighet till studier efter folkskolan, och Tage arbetade några år hemma och på andra gårdar. Omväxlande med förvärvsarbete studerade han sedan vid lantmannaskola, folkhögskola och via brevkurser och avlade studentexamen samt fortsatte vid folkskoleseminariet i Karlstad. Han kom till Uppsala 1956, blev filosofie magister i geografi, botanik, zoologi och genetik. Han fortsatte med högre studier i fysiologisk botanik och blev filosofie doktor och docent 1967 på avhandlingen Physiological and cytological studies on cell cultures of Haplopappus gracilis. 1978 blev han professor i fysiologisk botanik i Uppsala och var verksam långt efter sin pensionering1992.
Erikssons forskningsområde var cell- och vävnadskulturer av fröväxter, där han var först i Norden. Han drog till sig många doktorander, gruppen växte snabbt och rönte stor internationell uppmärksamhet och fick efter hand en inriktning mot växtmolekylärbiologi. Eriksson var gästprofessor i Kanada, USA, Tyskland och Japan och tilldelades flera utmärkelser hemma och borta. Han var medlem i bland annat Kungliga Vetenskapsakademin, hedersdoktor vid Kyoto Universitet och vid Sveriges Lantbruks-universitet och invaldes 2004 i The Japan Academy.
Som institutionschef strävade Tage Eriksson efter att hålla en hög standard på forskningen och att utnyttja tillgängliga resurser effektivt. Hans förmåga att dra stora anslag till verksamheten är omvittnad, och under hans professorstid disputerade 42 personer.
Tage hade lätt att få kontakt med människor, han var underhållande och generös. Han tog väl hand om gästforskare och hade vänner världen över. Genom sin agrara bakgrund hade han mångsidig kunskap och anlitades ofta som trädbeskärare. Men främst var han forskaren med skarp blick för nya möjligheter och utmaningar. Vi minns honom med tacksamhet.