Många av oss tänker dagligen på Sverker som nu stilla avlidit vid 72 års ålder. Vi som var klinik- och forskarkollegor minns det knivskarpa intellektet, det fascinerande starka minnet även för detaljer och den kreativa och orädda ledaren. Vi som var träningskompisar är nog benägna att minnas främst den ursinnigt kämpande löparen med oomtvistad vinnarkänsla - inte för inte gällde epitet ’han som springer’; andra tänker på fäblessen för abborrfiske, bokslukaren, Dylan-fantasten eller den konstintresserade maken som alltmer förstod och delade hustrun Kerstins konstbegåvning.
Sverker kom från Helsingborg, något han var stolt över. Långt upp i åren fortsatte han prata skånska med syster Bodil. Hans far gjorde en riktig klassresa från ett torp på Hallandsåsen, via lärartjänst till doktorsavhandling om skymningsljus. Sverker kom till Uppsala i unga år, startade på läkarlinjen och sedan följde en osedvanligt framgångsrik karriär på Akademiska sjukhuset som professor i medicin och klinikchef på Medicinkliniken. Han startade och ledde tre internationellt kända forskningsgrupper inom områdena njursten, bisköldkörtelsjukdom och osteoporos - det brukar vara svårt nog klara av en! Han publicerade ett 400-tal vetenskapliga artiklar och handledde ett 30-tal doktorander.
1998 fortsatte karriären inom AstraZeneca R&D som mycket uppskattad ledare med ansvar för att leda och modernisera den mångtusenhövdade globala kliniska forskningsorganisationen. Som en av redaktörerna för Journal of Internal Medicine hade han stor betydelse för tidskriftens tilltagande framgång.
Efter pensioneringen har Sverkers bredd, klokhet och stora erfarenhet utnyttjats för uppdrag i bolagsstyrelser, forskningsutvärderingar och stipendienämnder. Hans kärlek till Fårö och hemmanet Marpes blev alltmer påtagliga och han var aktiv i olika egna samt lokala utvecklingsprojekt. Hatten och det växande skägget gav honom ett faderligt anslag även utanför sommarperioden.
Sverker var en oerhört trofast och generös vän. Hans skärpa kunde verka skrämmande om man inte såg bortom den och såg vänligheten och omtanken som karakteriserade hans väsen. Under hans sista svåra år har vi imponerats av hans lugn och klokhet. Vi saknar denna fantastiskt begåvade och vänfasta kollega.