Sven hade en lång och framgångsrik klinisk och vetenskaplig karriär som ortoped och frakturkirurg bakom sig. Sven studerade medicin i Uppsala där han blev medicine licentiat 1949 och disputerade 1953. Han arbetade sedan under några år som underläkare i Örebro och Uppsala varefter han 1963 blev biträdande överläkare på Akademiska sjukhuset. Under åren 1973 till 1975 var han sedan professor i kirurgi i Bergen. 1975 blev Sven professor i ortopedi vid Karolinska institutet men flyttade 1980 tillbaka till Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset där han sedan verkade till sin pensionering som professor i ortopedi.
Ortopedin har utvecklats enormt sedan sent 1960-tal och i denna utveckling hade Sven en stor del. Från 1970-talets början infördes nya sätt att operera frakturer och att ersätta förslitna leder. Just inom utvecklingen av den moderna frakturkirurgin i Sverige var Sven en central person. Från att enbart behandla patienter med gips och vila gick man till att laga frakturer med spikar, skruvar och plattor, detta ledde till att patienterna snabbare kunde komma upp och gå och använda sina skadade kroppsdelar vilket gav enorma vinster avseende återkomsten av funktion. Svens intresse för biomekanik och utvecklingen av nya implantat var av stor betydelse när det kom till att införa dessa framsteg inom svensk ortopedi. Han hade ett nära och personligt samarbete med den internationella ortopedins företrädare, i synnerhet med grundarna för den numera smått ikoniska ”Arbeitsgemeinschaft für Osteosynthesefragen - AO” som var motorn i den moderna frakturkirurgins utveckling i världen. Sven hade en fantastisk förmåga att inse de nya möjligheterna och utvecklade egna kreativa lösningar. Detta innebar att han blev en internationell storhet inom frakturkirurgin och utvecklade personliga relationer till världens ledande frakturkirurger. Sven nytänkande yttrade sig också i utvecklingen av flera olika kirurgiska instrument, implantat och ett flertal patent. Förutom inom frakturkirurgin skedde Svens främsta insatser inom det ryggkirurgiska området där han också var en föregångare.
Efter pensioneringen har Sven fortsatt med utvecklingen av olika ortopediska implantat, särskilt inom halsryggkirurgin, men även andra uppfinningar. Han kommer både i Uppsala och bland Sveriges ortopeder att minnas som en katalysator för moderniseringen och utvecklingen av Svensk ortopedi.