Sven Kempe var en personlighet som en av hans äldre vänner härom dagen sammanfattade med några pregnanta ord: ”Han var som livet självt när det är som bäst”. Det är stora ord men de träffar rätt.
Sven var frimodig och orädd. Samtidigt var han ödmjuk och framhävde aldrig sig själv. Han var sig själv. Hos honom fanns en osentimental men stark empati som han visat mot så många i både Sverige och Indien. Denna empati drev honom till handling.
Han kom från Örnsköldsvik till Uppsala i tidigt 1960-tal och avsåg att utbilda sig till präst. Utbildningen genomförde han seriöst men bytte spår och avstod från prästvigningen. 60-talet blev de många unga världsförbättrarnas tid. Vietnamkriget pågick. Högljudda demonstrations-och protesttåg hör till tidsbilden. Sven kände sig även han som världsmedborgare med det ansvar som en sådan bör känna. Han var en realist. Vill man göra någonting konkret och hållbart kan man inte omfamna allt. Man bör koncentrera sig på någon överblickbar del av världen. För honom var det södra Indien som blev den stora utmaningen. Ett område med svår fattigdom och med marginaliserade kastlösa grupper som levde under förfärliga villkor. Just här såg Sven nya möjligheter. Han kom först gången till Indien 1966, då som volontär i Svenska kyrkans mission.
Missionen hade gjort ett förberedande arbete men oändligt mycket återstod. Sven ville skaffa arbete åt människor. Det fanns en tradition av gedigen hantverkskonst att anknyta till. Sverige skulle kunna bli en marknad för sådana produkter. Han grundade hantverksbyn Palam med skola, kyrka, grönsaksodlingar och verkstäder. I Sverige startade han ett företag, South Indian Import. Det började i liten skala men växte till något mycket stort. 1970 bildades LINUM som blivit ett välkänt firmamärke genom sina kvalitetsprodukter. Många tusen tidigare extremt fattiga människor arbetar nu på värdiga ekonomiska villkor i hundratals små verkstäder.
Allt detta har krävt Svens täta närvaro i Indien. 39 resor hann han göra till detta sitt andra hemland.
Även om Sven inte blev präst som han från början tänkt sig, förblev han i sitt inre en from människa i detta ords djupare betydelse. Han var en glad kristen personlighet som kunde skratta på ett oförglömligt skönt och äkta sätt. Hans alltför tidiga bortgång väckte sorg i vida kretsar både i Sverige och Indien. Ett skimmer av varmt ljus lyser ur minnesbilden av den märkliga medmänniskan och världsmedborgaren Sven Kempe.