Stig Sténson föddes 1927 i Ås. Efter studentexamen i Östersund följde medicinstudier i Uppsala och tjänst på kvinnokliniken Akademiska 1956 hos John Näslund. Under hans ledning fick Stig behandla kvinnor med gynekologisk cancer. Radium kunde bota sjukdomen, men yttre strålterapi var inte lika effektiv. Stig fick med Börje Larsson utveckla protonterapi vid Gustav Werners institut. De blev 1957 först i världen att behandla en patient med protoner mot en cancertumör. Stig försvarade 1969 sin avhandling om biologisk effekt av protonstrålning och blev docent. Tyvärr hann han inte uppleva invigningen av Skandion-kliniken för protonterapi.
Från 1967 arbetade Stig på nya kliniken för gynekologisk radioterapi på Akademiska. Tre år följde i Linköping, men Stig med familj återkom till Uppsala 1977. Han blev chef på kliniken för gynekologisk onkologi och stannade till sin pensionering 1991. Han tog initiativ till radikal kirurgi vid livmoderhalscancer och ersatte radium med modern efterladdning. Han utvecklade nära samarbete med regionens kvinnokliniker. Stig var en skicklig och uppskattad kliniker med medkänsla för sina patienter. Han hade glimten i ögat, åtskillig humor och var omtänksam om sina medarbetare.
Stig startade med Per Jakobsson 1978 Stiftelsen Onkologiska klinikens forskningsfond, som fram till 2014 utdelat 52 Mkr för cancerforskning. Genom mångårigt ideellt arbete och föreläsningar i regionen, även efter sin pensionering, bidrog han också till att stora summor insamlats till Lions Cancerforskningsfond.
Hans bortgång är en förlust för Akademiska och svensk gynekologisk onkologi.