Stig Lundquist disputerade på KTH 1952 med en avhandling om magnetohydrodynamik och bidrog med de kända Lundquistekvationerna till Hannes Alfvéns astrofysikforskning. Stig utnämndes 1964 till professor i elektricitetslära vid Institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet. Han var bland annat ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och IVA.
Då vi som unga studenter hösten 1968 sökte oss till Högspänningsinstitutet för att få läsa ”fyran” i elektricitetslära tog han generöst emot oss och satte genast in oss i ett projekt som var att bygga en kombinerad elektromagnetisk/optisk blixträknare för åskforskningen på Österlen. Vi lyckades med det. Då visade sig åter Stigs sin spontana sida – ”pojkar följ med ned till Skåne i sommar och prova ut blixträknaren”.
Under vår vistelse i Österlen fick institutet ett uppdrag att utreda ett antal bränder med bland annat dödsfall i samband med målning av de stora supertankers som byggdes på de svenska varven. Stig övertygade oss att stanna på institutet för det uppdraget. Detta kom att helt och hållet förändra våra liv. Stig föreslog snart att vi skulle stanna på institutet och disputera.
Vi fick ett antal fantastiska år på Högspänningsinstitutet. Det sprudlade dagligen förslag från Stig. Han har efteråt uttryckt förvåning över hur vi hanterade det. Vi avslöjade då att om förslagen inte återkom inom viss tid gick de i papperskorgen.
Våra studier och vår forskning hade en praktisk inriktning. Stig var mycket angelägen om att vi skulle få kontakter såväl med näringslivet som med kolleger i Europa och han satte upp tydliga mål. Stig skapade därmed mycket goda förutsättningar för våra kommande uppgifter i arbetslivet. För detta är vi honom mycket tacksamma, och vi kommer för alltid att minnas alla spännande, trevliga och lärorika år på Högspänningsinstitutet.