Sten Sture Landström var född i Örviken ett par mil från Skellefteå, där han avlade studentexamen 1944. Året efter kom han till Uppsala. Efter en pol mag-examen och fil.lic. skrev han en uppmärksammad avhandling om Svenska ämbetsmäns sociala ursprung. 1955 tillträdde han som sekreterare och sedan kanslichef i Svenska Stadsförbundet. 1968 utsågs han till vice VD och från 1982 till sin pensionering 1988 VD i Svenska kommunförbundet.
Sten-Sture Landström deltog som ledamot eller expert i en lång rad statliga utredningar om den högre utbildningen. Han var styrelseledamot i Skolöverstyrelsen 1968–81 och ledamot i Socialhögskolan i Stockholm, Bibliotekshögskolan i Borås, Rikskonserter, Regionmusiken och Operastyrelsen, Stiftelsen Sveriges nationaldag och föreningen Norden. 1988–94 var han ledamot av Uppsala universitets konsistorium och 1994 promoverades han till FD h.c. vid sitt eget universitet. 2001 tilldelades han av regeringen professors namn för sina insatser inom forskning och administration.
Sten-Sture kände stor samhörighet med Norrlands nation. Som statsstipendiat under sina tre första studieår med fri kost och logi var det naturligt att han engagerade sig i nationens stipendienämnd. Han valdes som ledamot i stiftelsen Norrlandsgårdarnas styrelse vid dess tillkomst 1956, kallades till hedersledamot 1969 och tilldelades senare nationens förtjänstmedalj i silver.
Trots sina många uppdrag och resor inom- och utomlands fortsatte Sten-Sture att vara Uppsalabo. Han var lika hemma och gästfri i villan på Arosgatan som i sommarbostaden på det gamla kaptensbostället i Ängeby. Gamla vänner och nationskamrater var ofta inbjudna till fest med hustru Cajsas matlagningskonst. Runt bordet diskuterades dagsaktuella angelägenheter, skolpolitik och högre utbildning och inte minst Europas utveckling.
Åren som pensionär upptogs av teater- och operabesök och konserter – farbror i OD – och av en växande familjSten-Sture hade en fin penna och medverkade med talrika uppsatser och recensioner i tidskrifter och dagspress. Sina vänner gladde han ofta med handskrivna hälsningar med erkänsla för olika insatser och uppmuntran i bekymmersamma situationer.
Vår vänskap har bestått genom åren, vi skall minnas en mångsidigt verksam man, som vi haft glädjen och förmånen att lära känna och komma nära.