Sten Andersson

Sten Andersson, Stockholm, har avlidit i en ålder av 62 år. Han sörjs närmast av livskamraten Ulla och hennes son Erik, mor och syster.

Dödsfall2019-04-14 06:00

”Doktor Andersson” brukade vi tala om på Sigtunaskolan Humanistiska läroverket. Elevernas ögon strålade av glädje och tacksamhet när de berättade om en omtänksam vård. Grunden för Sten var att lyssna och fånga upp varje nyans. Att finna den riktiga medicinska diagnosen parat med gedigen plan för behandling.

Sten hade många strängar på sin lyra. En kväll kunde jag finna doktorn måla och tapetsera elevhemmets dagrum. Meningsskiljaktigheter uppstår ofrånkomligen i mänsklig samvaro på en skola. Vid varje sådant tillfälle inbjöd Sten och Ulla till middag. Det goda samtalet fick en djupare innebörd. Att behandla alla människor lika var ett signum för Sten. Samtidigt fastslog han att det kunde vara nödvändigt att till en människa ge det lilla extra av stöd och tröst.

Sten verkade under senare år som barnläkare på Barnsjukhuset Martina. Här brukade jag alltför ofta besöka honom och även ta med mig vänner. ”Jag ser att vi har stora barn på besök” uttryckte Sten. En barnläkare som under ledig dag ägnade sig åt att ta hand om gamla och övergivna människor.

Sten betraktar jag som en sann humanist. Han analyserade sakernas tillstånd i detalj. Skriftlig vägledning för hur att läsa böcker som jag fått av Sten blev något av en tradition. Att uppleva Sten vid sitt piano hemma eller på jazzklubb i Gamla stan har jag som ett minne. Sten och Ulla fanns också i den diplomatiska salongen. Här flockades människor kring paret Andersson som briljerade på varje plan. Till Estland fick Sten och Ulla en personlig inbjudan av President Lennart Meri våren 1998. Sten själv som patient på sjukhus. Det blev för omgivningen en svår och närmast overklig upplevelse. I detta sammanhang talade han huvudsakligen om hur att kanske justera medicineringen för andra patienter.

Under den sista tiden skickade vi sms till varandra. ”Det visar att det finns hopp” skrev Sten kring något i livet vi funderat kring. ”Och så inger Du mer än någon annan människa ett hopp” blev mitt meddelande tillbaka. Sten var mer unik än andra. Tacksamheten är oändlig. Ulla och jag fortsätter att tala om Sten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!