Staffan var vid sin bortgång docent och universitetslektor vid institutionen för fysik och astronomi. Vetenskapligt gjorde han två framgångsrika karriärer, en inom ytfysik och en inom fysikens didaktik. Han har gjort enastående insatser för ämnet fysik, för sin institution och för sin fakultet. För sina pedagogiska insatser fick han 2012 universitetets pedagogiska pris och han befordrades även till excellent lärare. Han hade under flera år en central samordnande uppgift för utbildningen i fysik och astronomi. Han var starkt engagerad i att bygga programsammanhållande kurser och att främja genomströmning utan att ge avkall på kvalitet.
Vi minns Staffan som en excellent forskare i fysikens didaktik och en stor inspiratör för akademiska lärare inom och utom institutionen. Han verkade med outtröttlig energi inom Centrum för ämnesdidaktisk forskning samt Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens universitetspedagogiska råd. Många har Staffan att tacka för att de nu vågar göra annorlunda, att de går nya vägar, men samtidigt med kompassriktningen klar. Han tog också ett stort ansvar för universitetets tredje uppgift och medverkade utanför universitetet med sakkunskap om fysikens och fysikinstrumentens historia och med oförglömliga demonstrationer bl a som eldslukare.
Staffan kunde tala så att omgivningen lyssnade och han var en god lyssnare när andra talade. Han brann för studenterna och deras möjligheter att få utvecklas till dem de vill vara, med vidgade vyer och goda framtidsutsikter. Ett tomrum har skapats i lärosalar och korridorer i Ångströmlaboratoriet efter en sällsynt begåvad fysiker och kollega. Våra tankar är hos hans familj, som drabbats av en oersättlig förlust.