Sören Karlsson började spela rugby när han var 18 år. Han visste inte då att han hade öppnat en dörr till en ny värld – en värld som skulle erbjuda honom en spännande men krävande fritid med rugbyn.
Uppsala Rugby Football Club, Plebs, hade startat ett år tidigare. Sören visade tidigt färdigheter på rugbyplanen, vilket skulle leda honom till en plats i landslaget.
Klubben växte snabbt i både storlek och kompetens och detta ledde till guld-medaljer vid SM 1969 och 1970 och även senare 1977. Sören blev en nyckelspelare i backlinjen i laget under denna tid. Motståndarna visade en stor respekt för Sörens "hand-off" och för en effektiv "side-step", två olika tekniker för att undvika tacklinga. En annan talang som han utvecklade under åren var en "fint"- passning av bollen som mer än ofta lurade motståndaren.
Sören blev svensk mästare tre gånger under sin rugbykarriär och blev uttagen till svenska landslaget nio gånger. 1971 fick han Svenska rugbyförbundets utmärkelse "Stora Grabb" nr 21. Detta tillsammans är en imponerande prestation. Sören blev en populär figur på UNT:s sport sidor under tiden när klubben låg på toppen.
Rugby erbjuder en intensiv och kontakttät sport och Sören klarade detta galant – men den erbjuder också ett starkt social nätverk. Det hör till rugby att man alltid stannar kvar efter matcherna för att förbrödas med motståndare som hade oavsiktligt trampat på dina händer och ben en halvtimme tidigare. Rugbyspelare har även en del sociala aktiviteter utanför planen; som till exempel fester med olika Rugbysånger, klubbträffar och internationella resor. Sören blev snabbt en glad deltagare i dessa aktiviteter.
Sören hade med sitt engagemang i rugby öppnat en ny dörr i sitt liv – en dörr som gav honom glädje och en aktiv fritid. Nu har dörren stängt och vi som kände honom väl kommer inte glömma honom, vare sig som spelare och vän.