Vännen Sölve växte upp i Kalmar. Efter studentexamen 1944 påbörjade han akademiska studier vid Uppsala universitets kulturgeografiska institution. Där stannade han som forskare och lärare livet ut. 1971 doktorerade han med avhandlingen "Tomt och teg på Öland".
Sölves kunskapsregister var brett och han var en synnerligen flitig skribent, främst om Öland. Han skrev om stenhanteringens historia, okända fornborgar, försvunna byar och 1800-talets kvarninventering. Men hans huvudinriktning var från början studiet av de meteorologiska förhållandena i Ölands geometriskt reglerade radbyar. I sina arbeten analyserar han det öländska landskapets organisation i attungar och härad och han har kunnat visa vilka uråldriga alnmått som utgjorde grund för byarnas uppmätning.
Nästan allt av betydelse som sedan 1960-talet har skrivits om öländsk kulturhistoria har på olika sätt refererat till Sölves forskning och breda kunskaper. Han var ett mångårigt stöd för Ragnhild Boström i hennes kartläggning av de öländska kyrkornas byggnadshistoria. Han medverkade även i hennes sista bok om Ölands medeltida kapell, som gavs ut 2011. Då var Ragnhild 94 år och Sölve 86! Men jag vet att han så sent som 2016 publicerade ett intellektuellt spänstigt bidrag i tidskriften Namn och Bygd, utgiven av Kungl Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, där Sölve var senior ledamot.
För oss, då unga, kulturhistoriker, som kom till Öland omkring 1970 var ”bordet dukat” av några kunskapsgiganter fullt sysselsatta med forskning kring öländska förhållanden. Kulturgeografen Sölve var en av dessa, tillsammans med konsthistorikern Ragnhild Boström, kvartärgeologen Lars König Königsson och arkeologerna Mårten Stenberger och Ulf Erik Hagberg – alla nu borta. Vi är många som känner tacksamhet och nu saknar Sölves alltid lika vänliga generositet med sina kunskaper.