Sölve Fasth föddes i Nässjö. Tidigt förstod han att det var flyg han ville ägna sig åt. Han berättade gärna om sin första flygtur i ett litet tvåmotorigt plan. Ombord på planet satt flygpionjären Ahrenberg. Den då tioårige Sölve var mycket förundrad över att Ahrenberg förstrött ägnade sig åt sin medhavda tidning, till synes helt ointresserad av flygningen.
Första tjänsten efter ingenjörsutbildning blev Försökscentralen, FC, där han tjänstgjorde ett drygt decennium med mark- och flygutprovningar. Sölve arbetade sedan för Saab flygdivision, och skojade ibland om att han arbetade med flygplansförsäljning i fem år, utan att sälja en enda skruv. 1979 började han arbeta med pilotutbildning i SAS, där blev han sedan kvar i olika funktioner till pensioneringen 2001.
Själv flög Sölve med modellflyg, segelflyg, eller Cessna 172. Han skulle komma att samla ihop mer än 500 flygtimmar innan han slutade flyga helt.
Sölve tjänstgjorde sex månader i Kongo 1962. Ungefär samtidigt träffade han sin blivande hustru Eva, och de fick tillsammans tre döttrar. Eva gick bort 1984 i en bilolycka och Sölve lämnandes ensam med döttrarna.
Vid planeringen av ett Flygvapenmuseum i Linköping åtog sig Sölve att hjälpa till med att samla in olika flygplan. Ambitionen var att visa ett exemplar av alla flygplan som tjänstgjort i det svenska flygvapnet. Om detta berättar Sölve i boken ”Flygplan på museum”.
Han letade efter flygplan över snart sagt hela världen, i en tid före internet. Han skrev brev och ringde på knastriga fasta telefonlinjer innan han själv reste för att titta på objekt, ofta i sällskap av en av döttrarna.
Att skriva en bok gav honom blodad tand och tillsammans med Torvald Johannes gav han ut två volymer av ”Flygtiga minnen". I den första volymen återfinns ”civila” flyghistorier, medan de i den andra samlade äventyr från ”det militära flygets värld”.