Han föddes i Blekinge, avlade studentexamen i Karlskrona, och inskrevs, efter erforderlig jordbrukspraktik, vid Kungliga Lantbrukshögskolan 1950. Han började tidigt delta i undervisningen, då som amanuens vid institutionen för kemi. Efter avlagd agronomexamen följde studier för licentiatexamen. Hans forskningsobjekt för doktorsgraden blev sedan den öländska vildlöken allium viniale som studerades ingående både i sina naturliga lokaler och i fältförsök. Han genomförde denna arbetskrävande del av forskningen praktiskt taget ensam. Under perioden kom han att få kämpa hårt för att få följa de vetenskapliga principer från vilka han vägrade avvika. För sin avhandling erhöll han en välförtjänt utmärkelse.
Efter disputationen återvände han till institutionen för växtodling, undervisade främst om ogräsen, deras biologi och bekämpning, men gjorde också värdefulla insatser på andra områden. I sin bok: ”Weeds and Weeds Management on Arable lands” sammanfattar han på ett lysande sätt sitt livsverk. Som arbetskamrat var han alltid vänlig, ständigt beredd till samtal, inte sällan med lite humoristiska vinklingar. Till den som hade någon bemärkelsedag skrev han ofta en väl formulerad hyllning på vers. Det bör också nämnas att han under studentåren författade texten till ett spex, som mottogs med glädje och ovationer av beskådande och lyssnande ultunesare.
Sigurd Håkansson var inte bara en skicklig forskare och lärare, han var också en redobogen ultunesare, som i sitt hjärta bar och vårdade kamratskapet liksom traditionerna från flydda år.