Signar var viljestark, lugn och lågmäld och han höll fast vid sina ståndpunkter. Han var en bra skådespelare och visade inte missmod. Hans hörsel, syn och tanke var på topp ända tills dödsdagen.
Signar var född den 31 januari 1920. Han gick som 16-åring, samma år som Gräsbo missionshus blev klart, in i Östervåla missionsförsamling.1946 gifte han sig med Inga Ludvigsson och blev bonde på Ingas hemgård i Ettingbo. Där blev det förutom vanliga jordbruksgöromål även potatisodling. Efter en felfri livsgärning som mjölkbonde fick han guldmedalj ur kungens hand.
Mitt första minne av Signar är från senhösten 1979. Jag och Sigurd Hjalmarsson kom hem till Ettingbo för att reda ut det politiska läget i Heby kommun. Vi redde ut saken utan skriftliga dokument och sedan blev det fika i stora rummet. Signar Johansson var att lita på trots att han var finurligt lagd.
1991 blev det dags för Signar och Inga att flytta till Stomgatan i Östervåla. Här djupnade vår vänskap. I 27 år var vi grannar.
Signar gillade att var ute bland folk. Så fort det gavs tillfälle till en utflykt var han snabb att anmäla sig. På 1950-talet blev det båtresa från Stockholm till Göteborg via Göta kanal, ett annat resmål dåförtiden blev Narvik med tåg och den tidens tågluffarkort. Resandet fortsatte livet ut. Flera år efter hans 90-årsdag gjorde han tågresor till sonen i Örebro och mågen i Dalsland och flygresor till Luleå för besök på mågens forskningsuppdrag. Bergen i Norge fick besök och likaså julkonserten i Sundsvall.
Signars största intresse var människor. Han ville förändring. Därför blev det naturligt för honom att under 1952-1976 engageras i först Östervåla kommunalfullmäktige och sedan 1971 i den nya kommunen Heby. Hans stora intresse för människor gjorde honom väl lämpad att bli delegat i valnämnden och valberedningen. Det gällde att få rätt person på rätt plats så det politiska maskineriet skulle bli smidigt. Signars lågmäldhet kom här väl till pass. Jag är tacksam över att ha fått möta Signar.
Carl-Gunnar Johansson