Född i Kiel 1927 och uppvuxen i Helsingfors kom Rudyard till Sverige 1945 och studerade geologi vid Stockholms högskola/universitet, där han disputerade för doktorsgraden1966 på en avhandling om Svappavaaraområdets berggrund och järnmalmer.
Under åren 1952–1972 och 1974–1984 var han anställd vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), där en större uppgift blev att 1962–1971 leda arbetena med inventering av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län. Därvid utvecklades metodik för geofysiska mätningar, som senare blev vägledande för arbeten med malmprospektering och kartläggning av den svenska berggrunden. 1971–1974 var Rudyard professor i tillämpad geologi och mineralogi vid Åbo Akademi med forskningsprojekt över järn- och sulfidmalmer i Finland.
1984 tillträdde han en professur i ekonomisk geologi vid Högskolan i Luleå, som han innehade till sin pension 1992. Han var där en av initiativtagarna till det av STU/NUTEK och gruvindustrin finansierade forskningsprojektet ”Prospekteringsinriktad malmgeologi” och var dess ordförande 1989–1992. Rudyard deltog i ett stort antal utländska kongresser och möten, och innehade flera större sakkunnig- och expertuppdrag.
Sitt yrkesliv ägnade Rudyard främst åt järnmalmerna i Norrbottens län, men även i Bergslagen. Han blev snabbt en ledande auktoritet på området, och tillhör de stora namnen i svensk malmgeologi. Ett stort antal vetenskapliga publikationer och rapporter bär hans namn. Särskilt bör nämnas arbeten om järnmalmerna av Kirunatyp, olika översiktsarbeten och kartor över Sveriges malmer, samt ett 70-tal rapporter över borrningar och mätningar på järnmalmsförekomster.
Rudy, som han kallades bland kollegerna, var en mycket kunnig geolog och hans ord vägde tungt, trots lågmäld framtoning. Han hade också många kulturella intressen bl.a. konst. Rudy lämnar oss i stor saknad, men hans minne kommer att bestå länge.