Rolf Johanssons vänliga hjärtat har slutat slå, skrattet och tenorrösten har tystnat. Rolf var en vän, han hade en enastående förmåga att se och möta människor, alla var viktiga för honom och han var viktig för många. Föreningsliv och engagemang i Svenska kyrkan fick del av hans tid, liksom broderns familj, övrig släkt och vänner.
Vi saknar honom tillsammans med vänner i Sverige och äldre och nya vänner i Zimbawe.
Rolfs tidiga engagemang i Biskopskulla kyrka och församling var hans ingång till sången och församlingslivet och därifrån gick han också vidare i en rad olika uppdrag. Han arbetade i Fröslunda församling under en lång rad år. Han företrädde Svenska kyrkan i många olika sammanhang.
Från sin fasta punkt på Härvesta gård kunde han när tiderna förändrades se att också strukturer och organisation behövde förändras för att göra det möjligt att ha en levande församling även i framtiden. Sällan beslut i hast utan med eftertänksamhet och många överväganden och stundtals när det fanns önskemål om att gå snabbare fram kunde Rolf bromsa upp och fundera ytterligare ett varv. Samtidigt var han mån om ansvaret för kommande generationer och hade ofta formuleringen på sina läppar: Vi kan inte backa in i framtiden, vi måste gå framåt.
Rolf stod för sina beslut och hade även egenskapen att kunna erkänna bristande kunskap och be om hjälp. En hållning som stundtals kostade på, men där hans ansvarskänsla och förvissning om att göra det som skulle leda till gott bar honom framåt. Rolf var en vän och hade omsorg om medmänniskor och han såg deras integritet.
Minnena efter Rolf är många, glada och fulla av den värme och kärlek han hade till sina medmänniskor och till kyrkan.
För Lagunda församling, kyrkoherde