Ragnhild är född och uppvuxen i Uppsala. Hon hade en mycket bred allmänbildning genom att hon bakom sig hade universitetsstudier i konsthistoria och nationalekonomi, journalistskola och lantbruksskola. Hon hann med flera arbetsplatser såsom volontär på Barometern och Östra Småland och som praktikant hos Gustav Jonsson på barnbyn Skå. Hon var medarbetare i Dagens Nyheter, UNT och Arbetarbladet och dessutom verkat som språklig granskare på Brombergs förlag. Under 17 år drev hon tillsammans med sin man, pedagogikprofessorn Peep Koort, bokförlaget ILU (Institutet för läroboks- och undervisningsmaterialforskning) i Uppsala. Ragnhild började läsa som femåring och med några få undantag har litteratur gått som en röd tråd genom hennes liv.
Min mamma, Franzi Wagenberg Stam, och Ragnhild lärde känna varandra på Ragnhilds första arbete på Ultuna. De umgicks flitigt en tid och sedan skildes deras vägar under ett antal år då Ragnhild gifte sig och bildade familj. Av en slump stötte de ihop på en föreläsning på universitetet och sedan dess höll de kontakten. Medan Ragnhild och Peep fortfarande bodde i Kåbo var det många bjudningar de bjöd in till, t.ex. på sista april då det alltid var öppet hus på Artillerigatan. Ragnhild var en sann estet och jag minns, trots att jag var ett barn, förutom mängder av god mat, att det var ett mycket vackert hem.
Ragnhilds enorma intresse för konst och litteratur kom fram när man diskuterade med henne. Hon visade då, på det för Ragnhild typiska lågmälda sättet, all den kunskap hon besatt och det var som att föra en diskussion med en uppslagsbok. Hon hade alltid något klokt att säga eller en finurlig anekdot att berätta.
Konstintresset delade hon med dottern Mari (som arbetar som konstnär). Otaliga är de konstutställningar och konstresor de hunnit med tillsammans. Framförallt de sista åren umgicks de mer intensivt och när hälsan började svikta var Mari ett enormt stöd för Ragnhild.
Jag har känt Ragnhild i hela mitt liv och alltid upplevt henne som en varm vän som vill en väl. Världen har blivit en god människa fattigare.