Den 14 augusti meddelade UNT att Peter Ericson gått bort. För oss stamkunder i hans butik var det ingen överraskning. Så sent som ett par dagar före slutet stod han som vanligt bakom disken och kommenterade musiken på de plattor som var aktuella. Sista dagen jag mötte honom hade han svårt att hålla cd-skivorna i handen. Paul Simons senaste, som blev inköpet den gången, kommer alltid ha en hedersplats i hyllan, Peters plats.
Peter var en av delägarna till Musikörat som lades ned 2008. Den stora förlusten för Uppsalas musikliv kompenserades när Peter på egen hand öppnade Örat på Kungsgatan. För undertecknad, som arbetade i Stadshuset intill, betydde det enkla och efterlängtade småpromenader på luncherna för att kolla om någon nytt hade kommit eller var på gång.
Men framförallt för en liten pratstund musiknördar emellan.
Den som inte har samlat på skivor kan tro att en skivaffär är en butik som andra. Icke så. Det är en mötesplats för en begränsad, men inte liten, krets av människor. Vi känner inte varandra, mer än möjligen till för- eller smeknamn. Vi tänker inte alls på ålder, yrke, bakgrund och annat personligt. I stället ser vi vad denne letar efter och kanske slänger ur oss en kommentar. ”Den där måste du höra” och så börjar en kort och ibland intensiv dialog. Intensiv därför att vi musikälskare har ofta mycket bestämda uppfattningar.
Så självklart också Peter. Ett enkelt sätt att få igång hans energi var att säga att Neil Youngs LP Trans från 1983 är underskattad. Peter fick då nästan svårt att tillräckligt kraftfullt uttrycka sin negativitet. Med hans enorma kunnande och förmåga att skapa en egen uppfattning om musiken fanns det många andra artister som han kunde diskutera. Inte med att trycka på andra hans egen uppfattning, han lyssnade. Dialogerna innehöll nästan alltid skratt. Det blir ju så när man snackar om något man älskar. Peter har lärt mig så mycket och alltid med en glimt i ögat.
Peter tog en ekonomisk risk när han under åtta år erbjöd oss Uppsalas musiknördar en egen oas. Alla vet att skivor i dag säljs över nät i stor utsträckning. Men han ville inte leva ett liv utanför det han älskade. Hur det gått för honom ekonomisk är inte vår ensak. Han erbjöd rabatter som gav ett pris liknande det på nätet. Men vi var nog många som gärna betalade det lilla extra det kostade för att få behålla en för oss viktig mötesplats.
Nu står det ”stängt” på dörren mot Kungsgatan. Ett kulturellt andningshål för Uppsalabor och andra är borta. Plötsligt känns det inte så viktigt att äga den senaste plattan med Van Morrison som Peter jagade åt mig och andra kunder under sommaren. Det var på Örat jag ville köpa den. Serverad över disk från en hand till en annan med en kunnig kommentar på vägen. Av Peter.